om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd.

Huvudvärken är inte nådig. Den liksom skär som blixtar genom allt och är lika sekundsnabbt borta igen. Har redan fått ett antal frågor på jobbet om jag är sjuk. Toppen.
Det mest plågsamma är nog kontrasten. Att komma direkt från ett rugtoften fyllt med kärlek till ett slag i ansiktet.
Man är liksom inte lika beredd när man upplevt en helg när folk faktiskt tycker om en, på riktigt, när man aldrig behöver vara på sin vakt för att inte få kniven i ryggen om och om igen.
Jag är så tacksam för folket på rugtoften. De är för bra för att vara sanna. Jag vågar liksom inte riktigt tro på att jag går att stå ut med, precis som jag är.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback