jag kan ha räknat sekunderna som gick
Livet är fan som en ketchupflaska. Först kommer ingenting. Sen kommer ingenting. Sen kommer allt samtidigt.
Försöker hysteriskt planera för att hinna med allt, men ingen planering i världen kan göra så att dygnet har 30 timmar. Tyvärr.
Köerna börjar samlas på e4an där ute och jag måste hinna med att gymma. Och köpa en billig bra skinnjacka. Tretton år efter alla andra. Jag vet.
Måste hitta mitt danska sim-kort så att jag kan ringa favvo på fredag utan att ruineras.
Och så ska jag knäcka ryggen imorgon och klippa mig på torsdag. Love it.
Och så vill jag shoppa men det är så trist att det bara är kista som har öppet till 9.
När jag väl har släppt på shoppingspärren vill jag bara handla mer och mer och mer. Men jag antar att jag måste unna mig. Har ju aldrig några problem med att slänga pengar på andra än mig själv. Jag får aldrig dåligt samvete av att köpa presenter till andra, men jämt skavande samvetskval när jag köpt något snyggt till mig själv.
Ja herre budda. Vi håller ju på att stressa sönder oss allihopa. Vart är världen (och jag själv) på väg?