hvidt på sort.

Vem sa att det skulle vara lätt här i världen? Jag menar p-bot, ett aktieras, ett fel som gör att alla leverantörer jag satt och mejlade till sent igår för över pengar till fel bankkonto, och det faktum att drömlägenheten sticker i budgivningen och att jag aldrig kommer kunna flytta hemifrån, ger ju bara lite extra krydda till vardagen eller hur? Åt helvete med det. Åt helvete med allt. Jag blir så jävla trött och less att det enda jag kan göra åt saken är att gå ner och träna.
Jag har blivit sån jag aldrig trodde att jag skulle bli. Jag dränker mina sorger i träningsrus och endorfiner. Hur ska jag annars få bukt med dem?

Det är blå&black och nephew är egentligen allt jag behöver just nu. Och ibland slår den mig, sådär plötsligt utan någon som helst anledning. Den där bottenlösa saknaden som inte har något slut. Jag kan bara inte fatta att du aldrig kommer tillbaka. Att jag ska vandra på den här jorden i så många år och falla så många gånger utan någon som alltid lika tryggt fångar upp mig.
Hur i hela helvetet ska jag klara av det här livet utan dig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback