jag är inte sjuk, fast lite blek i hyn
Jag har varit ensam i danmark idag för alla andra var på kurs. Som tydligen var slöseri med tid sa M som var ilsken som ett bi när de kom upp igen. Så jag är nöjd att jag fått jobba i lugn och ro. Det har varit mycket, men jag gillar det. Jag börjar känna mig så hemma här. Det här är mitt ställe nu. Det är det här jag kan.
Vi har sån jäkla utsikt här över E4an och nyss stoppade poliserna av hela vägen upp mot bergshamraleden så vi stod en bra stund och tryckte näsorna mot fönstret och försökte lista ut vad som pågår. Det springer fullt med poliser och lyser med lampor i korsningen och ingen bil kommer fram. Så kan det gå. Haha, jag glömmer aldrig när en bil började brinna i somras precis här nere och det var alldeles tjockt med svart rök över hela solna. Och HELA avdelningen kom springandes till vår hörna och stod och glodde som fån vid fönstrena.
Jag känner mig så jäkla svag. När jag hade tränat idag kunde jag knappt få av mig skorna. Orkade knappt duscha. Och kände mig så illamående att jag knappt fick i mig lunchen. Jag ligger precis på gränsen, jag känner det. Min kropp kämpar allt den kan för att orka med all träning och alla attacker från ondsinta svinis-baciller som säkert ligger på mig som bara tusan. Lite till och mitt immunförsvar orkar inte. Men jag vet i alla fall vart min gräns går. Det är därför jag aldrig blir sjuk. Och nej, jag behöver inte ta i trä!
HAHAH nu kom det en ambulans där nere för att spä på kaoset ytterligare, folket står fortfarande och glor i fönstret, det ser så jäkla roligt ut när de står och spekulerar i vad som händer. "Nej men nu kommer det en ambulans, titta, nu stannar han här, ja men det ser ju faktiskt ut som att det ligger en människa där på marken bredvid bilen, ser du, men ne-ej, nu körde han dit och han fick inte köra i korsningen, såg du, såg du vilken väg han tog maud!?"
Och nyss: "Ligger det någon bomb här under eller?"
Ja, fantasin är det inget fel på i alla fall!
Vi har sån jäkla utsikt här över E4an och nyss stoppade poliserna av hela vägen upp mot bergshamraleden så vi stod en bra stund och tryckte näsorna mot fönstret och försökte lista ut vad som pågår. Det springer fullt med poliser och lyser med lampor i korsningen och ingen bil kommer fram. Så kan det gå. Haha, jag glömmer aldrig när en bil började brinna i somras precis här nere och det var alldeles tjockt med svart rök över hela solna. Och HELA avdelningen kom springandes till vår hörna och stod och glodde som fån vid fönstrena.
Jag känner mig så jäkla svag. När jag hade tränat idag kunde jag knappt få av mig skorna. Orkade knappt duscha. Och kände mig så illamående att jag knappt fick i mig lunchen. Jag ligger precis på gränsen, jag känner det. Min kropp kämpar allt den kan för att orka med all träning och alla attacker från ondsinta svinis-baciller som säkert ligger på mig som bara tusan. Lite till och mitt immunförsvar orkar inte. Men jag vet i alla fall vart min gräns går. Det är därför jag aldrig blir sjuk. Och nej, jag behöver inte ta i trä!
HAHAH nu kom det en ambulans där nere för att spä på kaoset ytterligare, folket står fortfarande och glor i fönstret, det ser så jäkla roligt ut när de står och spekulerar i vad som händer. "Nej men nu kommer det en ambulans, titta, nu stannar han här, ja men det ser ju faktiskt ut som att det ligger en människa där på marken bredvid bilen, ser du, men ne-ej, nu körde han dit och han fick inte köra i korsningen, såg du, såg du vilken väg han tog maud!?"
Och nyss: "Ligger det någon bomb här under eller?"
Ja, fantasin är det inget fel på i alla fall!
Kommentarer
Trackback