a trip down under

En billast i pappas lilla getz räckte nästan för allt jag äger och har. Antingen har den bilen betydligt mer utrymme än vad det ser ut som, eller så är det bara jag som inte har så mycket grejer. Det är skönt. Det känns som att saker bara tynger ner en. En av mina största nöjen är att kasta mina saker, de jag inte använder alltså. Konstigt nog är det minst lika kul att köpa nya. En garderob, en ynka hylla i bokhyllan och en byrå räckte, där i mammas lägenhet. Så får vi se hur det här ska gå. Jag väljer att inte förutspå något. Det brukar låta alltför negativt då.
Det är så mycket funderingar inför måndagen, vad exakt ska jag jobba med, hur ska jag sitta, vad ska jag ha med mig, hur ska jag bete mig? Herregud nu förväntas man verkligen växa upp. Nu duger det inte att sitta och asgarva i telefon med emma åt olle&bolle längre. Eller jo förresten, lite olle&bolle finns det alltid plats för!