mina cornflakes är så torra utan dig.
Först igår förstod jag vad det var. När jag satt och läste gamla kommentarer på bloggen och bilddagboken och satt och asgarvade samtidigt som tårarna vällde upp. Ditt skratt, din tröst, din stöttning, all uppmuntran, vårt språk, vår humor som gör att vi kan sitta och garva hur länge som helst åt något helt obetydligt.
Jag förstår att inte jag ensam kan lägga beslag på en sån god och fin människa. Det måste ju räcka till alla liksom.
Men jag klarar inte av livet lika bra utan de stunderna av total avslappning och lycka.
Och jag saknar dig och oss så att det liksom värker.
"Tänker på dig på kvällarna när jag ligger i sängen! Men du tänker ju på mig du med! Eller hur var det nu igen?"
"Eh DET var defragmenterade naglar!"
"Hahahahaha!!! Nu heter jag Emmaq Qylund!"
"Hahahahahahha shit, jag lyssnade nyss på den finska låten med hon som står och viftar med en purjolök. Jisses, jag dör!!"
"Nehej!! Då var den väl tio då!!"
"Min Porris! <3 Det finns fan ingen som är som du!"
Jisses vilket fint inlägg du skrivit! =') Blir alldeles varm inombords när jag läser detta! Jag saknar dig så jävla mycket så du anar inte! Du är ju världens bästa Porris och det kommer för alltid vara du och jag! Glöm inte det. Mina cornflakes är torra utan dig också ska du veta... Hur mycket mjölk jag än häller på så är det alltid någonting som saknas... Fy vad jag saknar dig... Jag hjärta dig massor!!!
BTW Tobbe hälsar: "Aaaww" och undrar när han får träffa dig ;)
Hejsan Tove, finns ett långt inlägg att läsa i min blogg å ja tänkte att du kanske kan hjälpa mig att sprida d vidare, har en känsla av att d e ett inlägg som berör... Har förresten läst lite i din å Emmas blogg såhär efter att ja skrev mitt inlägg, så ja inser att d ja skrev om dig kanske blev lite hårt, men du får ta d för va d e, ja menar ändå d som står, du e hemskt välkommen att komma å hälsa på hos oss i helgen, lr nån annan helg om d passar bättre!