men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändå
Det är ödets ironi och i-lands problem att jag är så satans svår att stå ut med samtidigt som jag inte har råd att skaffa mig något eget.
Som om jag vill belasta era liv och plåga er vardag till döds? Som om jag tycker att det är kul att ni måste "stå ut" med mig?
Eeeh NEJ, som emma (älskade älskade emma, jag saknar dig, jag behöver dig!) skulle ha sagt. Det är inte ett skit jävla kul. Jag gör det inte för att jävlas! Jag är sån här! Jag gör mitt bästa för att passa in men det räcker inte, det har egentligen aldrig räckt. Och jag drömmer fan dygnet runt om att skaffa något eget.
Att känna mig hemma. Att kunna slappna av. Att få vara mig själv.
Att slippa ha ögonen i nacken på helspänn för att undvika kniven i ryggen.
Jag är så trött.
Men livet är fullt av möjligheter, det är ju bara att jag tar tag i dem!
Hittar jag ingen lägenhet till årsskiftet hyr jag ett rum i köpenhamn.
Kanske är det som du sa. Jag är fortfarande en spillra efter allt som har hänt.
Och du har ingen lust att städa upp.