a trip down under

Det har varit så satans mycket idag. Så. Satans. Mycket. Var tvungen att ta mig en kort paus för att inte bränna sönder min hjärna. Är så stressad att jag har ont. Och sådär svårt att andas. Sådär som det blir när lungorna vägrar samarbeta. Jag har börjat bry mig om det här stället. Förut var det bara ett jobb, visst gjorde jag mitt bästa, men hann jag inte så hann jag inte och gick hem. Nu sitter jag här och knappar febrilt för att hinna under 200 till månadsavstämningen som är på måndag. Jag antar att jag börjar känna ansvar för det vi gör.

Men winnerbäck läker hela mig unifrån och ut och jag blir så lycklig.
Med "jag får ingen ordning" i lurarna knappar fingrarna på ganska bra i tyst kontorslandskap.
Måste hinna med att gymma också innan mörkret faller helt och hela fredagen är borta.
Bara en vecka kvar till danmark. Herre min je.