internt; du och jag finskan!
Det går inte riktigt att bo ihop med någon i fyra veckor, att leva i princip ihopklistrade i 650 timmar utan att präglas en del av varandra. Och trots våra olikheter, finskan är finska, jag är svensk, hon är lång och mörkhårig, jag är liten och ljus, jag är hemmasittare, hon är partydjur, så gick det riktigt bra att bo ihop i 214. Vi levde i princip på balkongen och av pasta, undtaget den där enda gången när fia skulle lära mig att göra finska potatisplättar. Men oavsett allt så hade vi i alla fall kul!
"Jag kan väl själv bestämma när jag vill bli full!"
"Tudiduoo!"
"Fan vad stora händer han har! Ska han paddla hem eller!?"
"Han har så stora fötter att han ser ut som ett L!"
"Din sovstil är helt fantastisk."
"Tur att det är så nära vattnet.. om hon skulle börja brinna alltså."
"Men kan hon dra ut baddräkten ur rumpan eller? Hon har gått runt sådär i en halvtimme nu!"
"Jag känner inget ansvar alls för jesus försvinnande!"
"Tur att jag hamnade i samma rum som någon som har lika sjuka idéer som jag själv!"
Det är det jag saknar, alla sjuka grejer vi hade för oss som ingen annan fattade, att sitta dubbelvikt i korridoren och garva åt någonting som folk bara höjde på ögonbrynen åt, alla sjuka minspel och små ljud, blöjan, julgrisen; tove tha griskulting, min genomvidriga grimas i baren, du-vet-vems letning efter okänt föremål i armhålan, den lilla engelska knubbsälen, jesus, ja för fan, det finns inget slut!
Sitter här och lyssnar på kos-låtarna och försöker garva åt allt det här i min ensamhet och det går fortfarande rätt bra. Men ser fram emot att få förrådet påfyllt med mer galenskaper, så glöm inte att komma förbi sthlm på väg till nykarleby och mumintrolland!
