11/9 2008

Jag vet att det är töntigt,
men jag önskar att jag kunde krympa ner dig så jag kunde ha dig i fickan
eller kanske bara spola tillbaka tiden lite
allt jag ser är din rygg när du går vidare,
från den tiden när vi var oslagbara
jag står fortfarande kvar på samma plats
ser dig försvinna
ibland vänder du dig om och vinkar
men det räcker inte
jag vill att du ska stanna
där vi betydde allt för varandra
jämt höll ihop
läste varandras tankar
det är inte möjligt att stoppa tiden
att hindra någon från att utvecklas
men ändå är det just det jag vill göra.
det klassiska problemet;
jag tror jag tycker om dig mer än du tycker om mig
innerst inne vet jag
att det bara är att gilla läget
för det går inte att ändra på
men när du blir till en mindre och mindre prick därborta,
och inte vinkar lika ofta,
så struntar jag i vad som är naturligt och normalt
och önskar
att jag fick fortsätta vara den viktigaste för dig
såsom du för alltid kommer att vara den ende för mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback