a trip down under

ja, jag vet, men det känns så än.

Jag är så jäkla jäkla less. Less på att gång på gång ställa upp och inte få mer än ett litet tomt "tack" tillbaka. Om ens det. Kanske blir det en stor skopa skäll istället. Jag är less på att ni tror att jag är nån jävla outtömlig källa, där det bara är att hämta pengar, tjänster eller energi. Jag är less på att diska och städa och handla och laga mat och låna ut pengar och hämta och skjutsa utan att få någon tacksamhet. Blir det ett ynka missförstånd eller fel går det istället hus i helvete och man får minsann veta att man lever. Jag hatar att bli utskälld när allt jag vill är att hjälpa till och göra folk glada. Erbjuder nån hjälp så tackar man och tar emot istället för att ifrågasätta om hjälpen ges på precis millimetern rätt sätt! Och när jag då trött inser att det förändras inte, det är så här det är, och det är bäst att jag slutar försöka hjälpa till, då duger inte det heller. Då är jag löjlig och överdriver och så är det faktiskt inte tove.
Men jag då? Vem bryr sig om mig? Vem bryr sig om hur dåligt jag sover på en stenhård säng hos mamma eller böjd som en banan i halvsängen hos pappa? Vem bryr sig om hur många timmar jag ligger sömnlös i väntan på att tv:n ska stängas av och skratten ska sina? Vem bryr sig om vilken mat jag är sugen på precis just idag eller när jag vill hämtas från jobbet? Vem bryr sig om hur många tårar som trillar ner på min kudde när ingen ser? Vem bryr sig om att jag spenderar min söndagskväll på mammas jobb, väntandes på att få åka hem och sova bort min huvudvärk medan hon i tre timmar lovar att hon är klar om en kvart?
Om inte jag bryr mig, gör ingen annan det heller. Jag ska inte säga att det är jättesynd om mig, men spiralen går nedåt, jag mår sämre och sämre och jag vill stoppa det medan jag har tillräckligt med energi, medan jag fortfarande kan.
Alltså tänker jag hädanefter sätta mig själv lite längre upp på att göra-listan. Jag förtjänar inte att få skit när jag bara vill hjälpa till. Om det inte är mer uppskattat än så, kan jag lika gärna strunta i det. Så slipper vi allihop problem.

Nej, jag spelar inte stackars lilla tove, men fatta! Jag orkar fan inte få en massa skäll och göra en massa fel mer och därför tänker jag inte sätta mig i såna situationer! Det finns saker jag gör bra och då får jag väl satsa energi på dem istället för en massa misslyckade försök att hjälpa till. THE END!