a trip down under

Ett helt år utan dig precis just idag. Allt det svåra är avklarat en gång, det har gått en vinter, en vår, en sommar, en höst. Födelsedagar, jular, högtider och lov. Och faktiskt är det som dom sa, att en dag kommer du kunna se tillbaka på tiden och minnena och le istället för att känna sorg och saknad. Och sorgen finns där fortfarande, det gör den. Men den är inte lika hjärtslitande, inte lika becksvart hopplös. Det är mer en lugn saknad som finns men inte skaver. Och ofta kommer jag på mig själv med att tänka på dig och le för mig själv.
Jag har fyllts med så mycket tacksamhet. För att du gav mig så mycket, alla minnen, lärdomar, för att du fanns där så stor del av mitt liv. Du var den jag alltid räknade med, den allra största tryggheten som jag visste aldrig skulle svika.
Du var en sån god människa och du ställde alltid upp när man behövde dig. För det och för mycket annat, tänker jag på dig med tacksamhet och glädje och tänder ett ljus för dig idag.