Student 08
Som anna sa; Vilken dag!
Solen sken när jag vaknade tjugo över sex på tisdagsmorgonen. Tisdag den 3 juni. Min studentdag. Från första sekund var det full rulle, duscha, på med klänning, på med skor, på med mössa, iväg till terra, locka håret, dricka skumpa, ta kort.
Vi var i skolan efter all hysteri klockan halv tio och då var det bara direkt igång med att skriva i mössorna. Sen hade lärarna den absolut skönaste teatern någonsin, "en dag på kunskapsgymnasiet kista" som bestod av det gamla vanliga, det ska vara prov och någon kommer in för sent och utbrister i ett "VA, har vi prov!?" och går sen runt och hälsar de vanliga hälsningar, axel mot axel, knytnäve mot knytnäve i flera varv och när han äntligen sätter sig ner har ingen någon penna och när provet väl sätter igång sitter ALLA och fuskar och läser på varandras ryggar under tröjan osv. Och läraren säger glatt "ni är så himla duktiga som inte fuskar, det är så roligt att se!"
När det sen är dags för den muntliga presentationen är det naturligtvis ingen som har förberett vilket beror på olika anledningar.
"Asså min kompis och hans tjej gjorde slut så jag va liksom tvungen att stötta dom..!"
"Men asså jag kan verkligen inte.."
"Asså jag mejlade dig!"
"Men jag har inte fått nåt mejl?"
"Men walla, jag svär på gud!"
"Nej, jag fick bara ett mejl av dig när det stod att du inte hade tillgång till internet!"
Sen var det världens show med lättklädda lärare som sjöng till perrellis "Hero". Ja jisses, skönaste skolan!
Så var det lite diplomutdelning och jag fick diplom som årets student. Jiho! Med motiveringen "för alla dessa MVG". Haha, kul.
Sen radade vi upp oss och vi från NV trängde såklart oss fram och när dörrarna slogs upp sprang jag ut med mina älskade tre puckon i händerna och nerför trapporna och skuttade och skrek av lycka framför folkvimlet. Vi kramade varandras händer och försökte förstå att vi var fria. Jag armbågade mig fram till min familj och körde upp armarna i luften och skrek igen av glädje, fick ta emot kramar och mängder av gosedjur och blommor och bubbel runt halsen, fotades, fotades med terra, fotades igen.
Sen kom hela flakhistorien, sommartider på högsta volym, folk som applåderar och vinkar och sjunger och dansar med oss, vi som är alldeles höga av lycka och stämning och skriker fyfan vad vi är bra, fyfan vad vi är BRA igen och igen och igen. Så ner till sergels fontän och fortsätta partyt där, musik, allt folk som fotar och skrattar, terras viftande flagga och våra skrik. Turister som kommer fram till oss när vi står och vrider ur kläderna och frågar vad fasen som har hänt och varför vi uppför oss som galningar och när vi skriker att vi har sommarlov, "our graduation!" så skrattar de ännu mer och applåderar och vill så gärna fotas med oss. Den stämningen går inte att förklara, det var så otroligt härligt.
Sen hoppade vi av efter ett antal timmar och även en sväng ut på djurgården och där stod kai och gunilla så vi polade med dem ett tag innan det var dags för anna att vandra iväg och mig att gå hem och dra av de dyngsura kläderna och sätta på mig klänningen igen och ta emot folk och få fina presenter och äta god mat.
Vid 8 tiden kom anna till mig och så spelade vi stockholmsspelet och snackade lite skit och sen var det dags för slutskivan baby!
Finns inte så mycket att säga om den, lite trögt i början men skitkul på slutet då musiken blev bättre och vi stötte ihop med två galna killar som hela tiden envisades med att lyfta upp oss högt högt i luften och man satt där som en drottning på en tron och försökte frenetiskt förhindra att folk såg rakt upp under klänningen. Så sa vi hejdå till alla lärare och till skolan och tog vårt pick och pack och släpade oss hem.
Och det var nog det.
Jag kommer sakna det sociala med skolan, att ha någonting att göra på dagarna, att träffa mina tre älskade puckon, att sitta och garva över flera timslånga luncher, de sköna lärarna, andreas "hare bra me-er", att veta vad man ska säga när folk frågar vad man pysslar med i livet. Nu får jag själv hitta en ny väg att gå, men det ska nog gå bra det med.
Den här dagen blev i alla fall helt klart en av de bästa i mitt liv och jag kan inte minnas när jag senast varit så lycklig. Det var en perfekt dag från början till slut och jag skulle inte vilja göra någonting annorlunda.
Jag vill tacka ter för att du har stått bredvid mig i tretton år och inte visar minsta vilja att vilja flytta på dig. Till vanja för att du är så trygg och ändå så rolig, för att du behövs för att göra mig hel. Till anna för att du är en så sjukt bra vän i alla väder och som ibland stjäl mina tankar och får mig att känna att du är den som jag alltid har behövt och alltid längtat efter.
Jag skulle vilja tacka alla som var med och delade denna dag med mig, i skrift på mössan, på utspringet, på flaket, på mottagningen eller på slutskivan. Kusiner och släktingar som tog ledigt från jobb och tentor för att kunna vara med mig, kompisar som kom trots egen studenthets. Tack, för alla fina presenter, men mest för att ni kom och visade att jag är värd att firas. Jag känner mig så omtyckt och duktig och det är underbart.
Ni är alltid en del av mitt hjärta och mina minnen och de försvinner aldrig!
Solen sken när jag vaknade tjugo över sex på tisdagsmorgonen. Tisdag den 3 juni. Min studentdag. Från första sekund var det full rulle, duscha, på med klänning, på med skor, på med mössa, iväg till terra, locka håret, dricka skumpa, ta kort.
Vi var i skolan efter all hysteri klockan halv tio och då var det bara direkt igång med att skriva i mössorna. Sen hade lärarna den absolut skönaste teatern någonsin, "en dag på kunskapsgymnasiet kista" som bestod av det gamla vanliga, det ska vara prov och någon kommer in för sent och utbrister i ett "VA, har vi prov!?" och går sen runt och hälsar de vanliga hälsningar, axel mot axel, knytnäve mot knytnäve i flera varv och när han äntligen sätter sig ner har ingen någon penna och när provet väl sätter igång sitter ALLA och fuskar och läser på varandras ryggar under tröjan osv. Och läraren säger glatt "ni är så himla duktiga som inte fuskar, det är så roligt att se!"
När det sen är dags för den muntliga presentationen är det naturligtvis ingen som har förberett vilket beror på olika anledningar.
"Asså min kompis och hans tjej gjorde slut så jag va liksom tvungen att stötta dom..!"
"Men asså jag kan verkligen inte.."
"Asså jag mejlade dig!"
"Men jag har inte fått nåt mejl?"
"Men walla, jag svär på gud!"
"Nej, jag fick bara ett mejl av dig när det stod att du inte hade tillgång till internet!"
Sen var det världens show med lättklädda lärare som sjöng till perrellis "Hero". Ja jisses, skönaste skolan!
Så var det lite diplomutdelning och jag fick diplom som årets student. Jiho! Med motiveringen "för alla dessa MVG". Haha, kul.
Sen radade vi upp oss och vi från NV trängde såklart oss fram och när dörrarna slogs upp sprang jag ut med mina älskade tre puckon i händerna och nerför trapporna och skuttade och skrek av lycka framför folkvimlet. Vi kramade varandras händer och försökte förstå att vi var fria. Jag armbågade mig fram till min familj och körde upp armarna i luften och skrek igen av glädje, fick ta emot kramar och mängder av gosedjur och blommor och bubbel runt halsen, fotades, fotades med terra, fotades igen.
Sen kom hela flakhistorien, sommartider på högsta volym, folk som applåderar och vinkar och sjunger och dansar med oss, vi som är alldeles höga av lycka och stämning och skriker fyfan vad vi är bra, fyfan vad vi är BRA igen och igen och igen. Så ner till sergels fontän och fortsätta partyt där, musik, allt folk som fotar och skrattar, terras viftande flagga och våra skrik. Turister som kommer fram till oss när vi står och vrider ur kläderna och frågar vad fasen som har hänt och varför vi uppför oss som galningar och när vi skriker att vi har sommarlov, "our graduation!" så skrattar de ännu mer och applåderar och vill så gärna fotas med oss. Den stämningen går inte att förklara, det var så otroligt härligt.
Sen hoppade vi av efter ett antal timmar och även en sväng ut på djurgården och där stod kai och gunilla så vi polade med dem ett tag innan det var dags för anna att vandra iväg och mig att gå hem och dra av de dyngsura kläderna och sätta på mig klänningen igen och ta emot folk och få fina presenter och äta god mat.
Vid 8 tiden kom anna till mig och så spelade vi stockholmsspelet och snackade lite skit och sen var det dags för slutskivan baby!
Finns inte så mycket att säga om den, lite trögt i början men skitkul på slutet då musiken blev bättre och vi stötte ihop med två galna killar som hela tiden envisades med att lyfta upp oss högt högt i luften och man satt där som en drottning på en tron och försökte frenetiskt förhindra att folk såg rakt upp under klänningen. Så sa vi hejdå till alla lärare och till skolan och tog vårt pick och pack och släpade oss hem.
Och det var nog det.
Jag kommer sakna det sociala med skolan, att ha någonting att göra på dagarna, att träffa mina tre älskade puckon, att sitta och garva över flera timslånga luncher, de sköna lärarna, andreas "hare bra me-er", att veta vad man ska säga när folk frågar vad man pysslar med i livet. Nu får jag själv hitta en ny väg att gå, men det ska nog gå bra det med.
Den här dagen blev i alla fall helt klart en av de bästa i mitt liv och jag kan inte minnas när jag senast varit så lycklig. Det var en perfekt dag från början till slut och jag skulle inte vilja göra någonting annorlunda.
Jag vill tacka ter för att du har stått bredvid mig i tretton år och inte visar minsta vilja att vilja flytta på dig. Till vanja för att du är så trygg och ändå så rolig, för att du behövs för att göra mig hel. Till anna för att du är en så sjukt bra vän i alla väder och som ibland stjäl mina tankar och får mig att känna att du är den som jag alltid har behövt och alltid längtat efter.
Jag skulle vilja tacka alla som var med och delade denna dag med mig, i skrift på mössan, på utspringet, på flaket, på mottagningen eller på slutskivan. Kusiner och släktingar som tog ledigt från jobb och tentor för att kunna vara med mig, kompisar som kom trots egen studenthets. Tack, för alla fina presenter, men mest för att ni kom och visade att jag är värd att firas. Jag känner mig så omtyckt och duktig och det är underbart.
Ni är alltid en del av mitt hjärta och mina minnen och de försvinner aldrig!
Kommentarer
Postat av: rebecka
GRATTIS igen!!! :D
Postat av: Bibi
Tillykke Tove, det har du helt sikkert fortjent. Gælder mig, til det snart er min tur!!!!
Postat av: Anna
Tove asså den här dagen glömmer man aldrig! Blev så bra det bara kunde! Kommer sakna oss så obeskrivligt mycket, i love you blondie! Och tack för att ni kom igår föresten! du skulle hört mamma sen, "asså dina klasskompisar, vilka trevliga tjejer och ojojoj och bla bla bla och vad roligt att du hamnat med dom, och dom måste komma hit igen och så vidare" :P haha!
Trackback