a trip down under

Lillis och jag åkte in till mamma över helgen. Efter att jag hade totalt dissat alla försök till att ha ett liv och somnat klockan nio på fredagskvällen väckte Harald mig efter en skön nattsömn på 15 timmar. Vi åt smörgåsbord, typ midsommarbuffé med andra ord, på grand hotel, jojomensan, här sparas det inte på slantarna. Sjukt gott var det och jag var så mätt efteråt att jag helst ville grina. Men det fanns det inte tid till för vi tog båten över till fjäderholmarna och gick runt lite bland bodarna och runt på ön och lillis blev attackerad av en fiskmås. Sen åkte vi hem och köpte världens kompani med chips även om vi fortfarande var helt sjukligt mätta, och tillbringade resten av kvällen med att spela spel och svulla ännu mer. Sen bäddade vi ner oss och lillis och jag lekte som vanligt "gissa vem jag tänker på" tills vi märkte att det inte längre är så kul eftersom vi läser varandras tankar och direkt kommer på vem det är utan att behöva fråga. Seriöst, det är helt sjukt, jag tänkte på två totalt jäkla okända som vi ALDRIG träffar eller ens tänker på, varav den ena vi endast har sett en enda gång i våra liv, och Harald gissar det såklart rätt på en gång!
"Är det en kille?"
"Ja."
"Har vi sett honom idag?"
"Nej."
"Är det han som jobbar på lyssna och njut i bålsta?"
"WHAAT!!! HUR FAN..."
Jag blir rädd.

På söndagen åkte vi ut till minneslunden. Och saknade.
Sen var det EM-final och jag grät nästan av lycka när tråk-tyskarna äntligen blev besegrade och underbara härliga Spanien fick festa. Och sen var det bara att pallra sig i säng och sova sött ända fram tills de brutaltunga regndropparna väckte mig med sitt piskande på rutan och det var måndag och jobb igen.
Thats life helt enkelt.