De fyra puckona
Idag var första gången vi fyra möttes sen studenten. Och precis som väntat utbröt världens hönskackel så fort vi kom innanför terras tröskel. Att ses såhär var underbart, Anna var så söt som vanligt, Vanjas älskade fniss var det första vi hörde när vi kom innanför dörren och Terras hår var rufsigt och nyduschat och hon propsade på att ösa mängder med majs i salladen och muttrade över hur stark tzatsikin blev. Som alltid. Och jag blir så lycklig. Som alltid.
Det är som Anna säger, det spelar inte så stor roll att vi inte ses så ofta, eller så länge. Huvudsaken är att vi ses.
Huvudsaken för mig är att ni finns kvar i mitt liv för ärligt talat vet jag inte om jag överhuvudtaget skulle klara mig utan er.
Utan garven, lättsamheten, allt positivt och allt som får mig att känna att jag duger precis som jag är.
Jag älskar verkligen er.
Ett: Jag klarar mig inte utan er!är obeskrivligt glad att jag träffade er! Man sitter liksom helt lycklig på tåget hem!
Två: Här var man snabb på bloggen med uppdatering, nästan som en riktigt jounalist! Journalisthögskolan nästa! haha!