a trip down under

Det har hänt både en och två och arton och hundrafyrtiofyra gånger att folk tittar undrande på mig när jag med tindrande ögon pratar om Danmark som om det    vore himlens paradis. Och det har hänt  lika många gånger att jag får frågan;   "Men varför? Liksom.. Varför just Danmark?" Och jag har lika svårt att förklara varje gång. För det går liksom inte att beskriva med ord, stämningen, folket, humorn, inställningen.
Men jag fick det kompletta svaret på den eviga frågan i fredagens glädje-insiprerande metro, där Danmark åter igen blev utnämnda till världens lyckligaste land. Och det är inte så svårt att förstå egentligen, varför just Danmark.
De har kanske inte långa vita stränder eller exotiska frukter eller myllrande neon-städer som aldrig sover. Det låter kanske inte lika lyxigt och exclusivt som New York, Goa-Goa eller Hulahula-land.
Men Danskarna är trots det eviga regnet och det gråa vintrarna världens lyckligaste folk och när jag är där är jag också världens lyckligaste. Så enkelt är det.