a trip down under

När vi räknade ner de sista sekundrarna av 2007 så kändes det nästan som en lättnad, och istället för "gott nytt år!", hade jag mest lust att skrika ÄNTLIGEN FÖR FAN! Året 2007 började sjukt bra men gick utför för var vecka som gick, från underbart till neutralt till halvsvårt till total depression, och till slut blev jag riktigt jävla orolig för hur långt ner det skulle hinna sjunka innan året äntligen var över.
 
Det började med ett rätt fridfullt halvår i Danmark. Jag hade verkligen kommit in där och kände mig mer hemma än jag någonsin gjort i mitt liv. Det var st johann, avoriaz, klassresa och festande och underbara människor. Det var cruisning med favvo och 'vill ha dig' på högsta volym. 
Det vände nog egentligen när det var dags att åka tillbaka till Sverige, till ett hem som inte längre var hem och till ett ställe där allt hade förändrats och jag inte passade in längre. Men rangan är trots allt rangan och jag åkte iväg till Roskilde med ett ganska gott humör, efter 4 veckor på jobbet. Väl på festivalen var det sjukt lerigt och regnigt men galet roligt och spännande att åter igen vara ute på äventyr med Trine.
Efter det följde veckan i France, jag minns hur supervarmt det var, hur jäkla brända vi blev att vi knappt kunde sova på nätterna, hur vi satt ute på terassen och snackade skit om den franska surpuppa till tant vi hade lyckats att få till granne, hur vi ställde oss och började bälga i oss litervis med vatten mitt i natten för att ölen inte skulle slå så hårt nästa dag.
Direkt efter France var det dags för Danmarksvecka med min underbara släkt, vi åkte båt i skärgården och gick promenader och hade det allmänt trevligt. Jag satt uppe halva nätterna och fick ta del av Mr Filosofs visdom och vann 100 kronor på poker och fick äntligen återförenas med dem från Rugtoften.

Sen var det hem och nu började den förhatliga Flytten. Vår familj splittrades och det var tydligen en win-win situation för mina föräldrar men en total downturn för oss barn som var tvungna att flytta från vårt trångbodda dragiga älskade lilla hus.
Jag hatade att flytta, jag hatade att städa, jag hatade vårt nya hus och jag hatade allt som hade med någonting att göra just då.
Sen blev det mycket i skolan, alldeles alldeles för mycket, det blev plötsligt svårt att andas och morfar blev allt sämre samtidigt som Danmark aldrig varit så långt bort.
Då blev det mesta rätt svart och folk störde sig på min negativitet och undrade vad det var med mig och varför jag var så ledsen, medans jag mest undrade varför jag inte kunde få luft och varför ingen förstod mig, och varför jag själv inte förstod mig på livet längre.
Så dog morfar och det var väl egentligen det som behövdes för att det sista lilla ljuset skulle täppas till.

Slutet på det här året har definitivt varit det värsta och tyngsta i mitt liv, men jag antar att man ska ha såna perioder också.
Stundtals har jag trots allt haft det riktigt roligt under 2007 och jag vill tacka er som ger mig såna glimtar av glädje.
Nu kan det bara bli bättre.

Over and Out.