i huvudet en måndag
Biologi B är helt okej faktiskt. Jag gillar det och jag gillar att den snart är slut. Vi ska bara göra ett prov till och ett uppdrag om bantningsmetoder. Nice.
Jag är redan hungrig. Vad är grejen med det liksom?
Min dator tänker inte bara på refrängen, den har sjungit på sista versen ett bra tag och är nu inne på sista raden, sista ordet. Den har hängt sig två gånger bara idag. Två gånger! På en timme! För att citera Anna; Den här datorn skulle jag inte ens ta om jag fick den gratis.
Men det var bästa dagen igår. För att det äntligen var roligt på jobbet. Helt underbart. Och dubbel lön hela dagen gör ju inte saken sämre. Och Pers är en rolig prick och sushi är gott och jag lyckades klämma ner mitt ass i de där snygga jeansen som dessutom var billiga. Men kvällen däremot.. jag fattar inte vad det är vi gör för fel. Antingen är det bara jag som gnäller, eller så kan vi verkligen inte vara en riktig familj. Vi bråkar aldrig men det är så mycket besvär. Besvär med att bara enas om något att göra, något att se på tv och pappa vill se mord och blod och jag är för mesig och lillis flyr iväg till sin dator. Det var den kvällen. Igen. Kanske så tycker vi bara inte om varandra tillräckligt mycket? Eller så tycker dom inte om mig?
Jag är så rädd för att vara ensam. Jag är så rädd för mina tankar.
Det är sol ute! Och det är snart gå-en-promad-på-lunchen-dags! Undan med kvinnor och barn för här ska hurtas!
Men Svenska B i två timmar ger mig ångest som inget annat. Det är andningspanik och lust att grina varje måndag.
Det är konstigt att de som egentligen är långt bort är de som bryr sig, när de som är nära absolut inte ser någonting alls.
Och jag hade världens bästa dröm inatt och jag saknar någon som är som mig.
Jag är redan hungrig. Vad är grejen med det liksom?
Min dator tänker inte bara på refrängen, den har sjungit på sista versen ett bra tag och är nu inne på sista raden, sista ordet. Den har hängt sig två gånger bara idag. Två gånger! På en timme! För att citera Anna; Den här datorn skulle jag inte ens ta om jag fick den gratis.
Men det var bästa dagen igår. För att det äntligen var roligt på jobbet. Helt underbart. Och dubbel lön hela dagen gör ju inte saken sämre. Och Pers är en rolig prick och sushi är gott och jag lyckades klämma ner mitt ass i de där snygga jeansen som dessutom var billiga. Men kvällen däremot.. jag fattar inte vad det är vi gör för fel. Antingen är det bara jag som gnäller, eller så kan vi verkligen inte vara en riktig familj. Vi bråkar aldrig men det är så mycket besvär. Besvär med att bara enas om något att göra, något att se på tv och pappa vill se mord och blod och jag är för mesig och lillis flyr iväg till sin dator. Det var den kvällen. Igen. Kanske så tycker vi bara inte om varandra tillräckligt mycket? Eller så tycker dom inte om mig?
Jag är så rädd för att vara ensam. Jag är så rädd för mina tankar.
Det är sol ute! Och det är snart gå-en-promad-på-lunchen-dags! Undan med kvinnor och barn för här ska hurtas!
Men Svenska B i två timmar ger mig ångest som inget annat. Det är andningspanik och lust att grina varje måndag.
Det är konstigt att de som egentligen är långt bort är de som bryr sig, när de som är nära absolut inte ser någonting alls.
Och jag hade världens bästa dröm inatt och jag saknar någon som är som mig.
Kommentarer
Trackback