a trip down under

Tja, vad ska man egentligen säga om det. Det var gott. Efter en kolhydratfri vecka var det helt otroligt gott med en enkel potatis, jag var nästan i himmelen. Det fanns verkligen allt man kan önska och för en gångs skull tyckte jag till och med om janssons frestelse! Jag var stolt över mig själv för att jag inte svullade så mycket som förra året, då jag gick framåtlutad som en gammal skör tant i över ett dygn av mätthet, men vid efterrättsbordet tog det hela en annan vändning. Det fanns allt jag älskar, tårta, frukt, kladdkaka som för en gångs skull var helt sjukt god, godis, cocosbollar, risgrynsgröt, äppelkaka, småkakor och en massa till som jag inte ens orkar räkna upp. Vid efterrätten gick jag från att vara behagligt mätt till att återigen känna sprickkänslan i magtrakten. Men vem bryr sig. Vi var ju tvugna att få valuta för pengarna som harald sa om och om igen. Och gott var det. Mmmmm..
För att kortfatta det hela; maten var god, efterrätten var suverän, dock var det lite trångt och mycket folk, kanske blir det så när alla ska tränga ihop sig på en båt. Dessutom råkade vi få någon firmafest med massa unga fulla människor bakom oss som bara blev mer och mer höggljudda. Alltså; maten, underbar, miljön, lite sämre.

Over and out.