a trip down under

Idag var det träning igen och jag var duktig nog att pallra mig dit. Jag var även duktig nog att kuta 10*250 m i alldeles för hög fart med alldeles för lite vila, vilket resulterade i att allt jag ätit under dagen låg och lurade i svalget. Jag har seriöst aldrig varit så nära att spy av utmattning som nu. Inom mig förbannade jag mig själv som gick dit, och det faktum att jag blev indelad i "medel-gruppen" och fick se pers och de andra lubba runt med sina fjösiga 150 m när jag fick springa nästan dubbelt så långt! Men jag orkade och jag gjorde det fanimig bättre än jag trodde!
Träning läker hela mig från insidan och jag får mest lust att springa mer och mer och mer. Ibland tror jag att jag är född till löpare. Fast en lat sådan. Mina ben vill bara springa springa hela tiden, men hjärnan vill slöa och kolla på desperate housewives och msn:a till döddagar. Tänk om de bara kunde sammarbeta! Vad mycket enklare allt skulle vara då.
Kort sagt så är det nice att vara tillbaka på GD igen. Nu ska jag bara köra stenhårt med träning och dansk mage för att vara fit for fight för beach 08! Eve, hur var det man körde dansk mage nu igen?
Inte för att någon av dem läser det här, men jag sänder ändå ett tack till de snälla tränarna därnere, som säger att det är kul att se mig och att jag är duktig och hänger med bra, och får det att låta som en sanning, när jag hoppar runt där som ett otränat smörpaket med en ansiktfärg ala klubbtröjorna. Det värmer!
Nu ska jag se anna pihl. Hold da kaeft mand!