Internetlös
Jag är numera utan internet. Det känns.. ovant. Och tomt. Lite som att snabbspolas tillbaka hundra år i tiden. Kvällarna är numera präglade av annat än timlånga samtal på msn, meterlånga bloggar som ingen orkar läsa och meningslöst surfande bara för att fördriva tiden. Jag är numera avskuren från mitt sociala nätverk och isolerad från omvärlden undtaget skolan som framstår som allt mer lockande ju fler mina internetfria dagar blir.
Och samtidigt som jag blir helt galet frustrerad, samtidigt som jag känner att alla mina vänner gör upp nya, spännande planer via internet som jag missar, samtidigt som saknar att pladdra med folketfråndanmark så mycket att jag knappt minns hur man skriver på danska längre, är det skönt. Faktiskt.
Internet har blivit nästan som ett beroende för mig. Eller varför säga nästan. Det blev ett beroende, det var ett måste för att hålla kontakten med alla som jag tycker om som tvunget måste befinna sig hundra mil bort.
Så när vår internetleverantör i bålsta bestämde sig för att ha det krångligaste systemet som aldrig någonsin funkar, trots besök och en massa klagosamtal, så gav jag till slut upp.
Nu är det första jag tänker på när jag kommer innanför dörren inte längre hur jag fortast knäpper på datorn. Nu är det sista jag ser innan jag somnar inte längre vilka som är online på msn.
Nu har jag upptäckt något annat. Det är tillexempel riktigt trevligt att springa eller gå promenader med Harald i skogen på kvällarna. Det går också väldigt mycket roligt på den där manicken som kallas tv.
Och samtidigt som jag stundtals har lust att hemsöka de där jävlarna på lyssna&njut för att jag dagligen går miste om msn:ande, facebookande och bloggande så finns det ögonblick när jag faktiskt skänker dem ett stilla tack.
För att ha gett mig en välbehövlig paus.
Och samtidigt som jag blir helt galet frustrerad, samtidigt som jag känner att alla mina vänner gör upp nya, spännande planer via internet som jag missar, samtidigt som saknar att pladdra med folketfråndanmark så mycket att jag knappt minns hur man skriver på danska längre, är det skönt. Faktiskt.
Internet har blivit nästan som ett beroende för mig. Eller varför säga nästan. Det blev ett beroende, det var ett måste för att hålla kontakten med alla som jag tycker om som tvunget måste befinna sig hundra mil bort.
Så när vår internetleverantör i bålsta bestämde sig för att ha det krångligaste systemet som aldrig någonsin funkar, trots besök och en massa klagosamtal, så gav jag till slut upp.
Nu är det första jag tänker på när jag kommer innanför dörren inte längre hur jag fortast knäpper på datorn. Nu är det sista jag ser innan jag somnar inte längre vilka som är online på msn.
Nu har jag upptäckt något annat. Det är tillexempel riktigt trevligt att springa eller gå promenader med Harald i skogen på kvällarna. Det går också väldigt mycket roligt på den där manicken som kallas tv.
Och samtidigt som jag stundtals har lust att hemsöka de där jävlarna på lyssna&njut för att jag dagligen går miste om msn:ande, facebookande och bloggande så finns det ögonblick när jag faktiskt skänker dem ett stilla tack.
För att ha gett mig en välbehövlig paus.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Nej men gud. Utan internet, jag skulle ha dött. Jag hade säkert hoppat ut genom fönstret av förskräckelse om jag hade fått reda på att internet inte skulle fungera.
Kram
Postat av: julie schack
Hey Putte =)
Fik ikke lige helt fat i alt det du har skrevet, mit svenske er blevet værre og værre siden du tog afsted (troede ikke det kunne blive værre :P haha), men fik i hvert fald fat i den del om at i intet internet har derhjemme lige pt. Uhh, godt det ikke er mig !
Men sagen er at jeg har sendt dig en mail omkring årets skitur med gym., hvilket jeg lige vil påpege herinde også ;)
Men hav det godt, håber vi ses i uge 12 =)
- Schack
Trackback