a trip down under

Skuldkänslorna sticker som nålar i storasyster och lillebror. Blickarna, de tysta orden, i ena sekunden är man önskad, i andra inte, kan ni inte åka dit, kan ni inte komma hit, kan ni inte, kan ni inte, kan ni inte, och till slut vill man bara skrika rakt ut av frustration.
Jag är för i helvete snart 18 år! Jag har väl större problem än att hatta hit och dit och fram och tillbaka som en hottentott för att tillfredsställa alla utom mig själv?
Och det är väl för fan inte vårt fel att ni inte klarar av att bo tillsammans längre?!