Stines konfirmation
När jag efter nästan en vecka i kungariket sverige återvände till landet där alla pratar så konstigt, så såg allt lite annorlunda ut. Kanske hade sommaren hunnit komma på riktigt under de sex dagar jag varit borta, kanske var det bara mitt undermedvetna som förskönade allt bara för att jag vet att jag snart ska lämna det, eller kanske är det bara Danmark som är så här underbart.
Men var det verkligen så vackert när jag åkte? Grönskan, färgerna, blommorna, syrénen. Lät det så somrigt? Sken solen så mycket? Luktade det så mycket sommar, salt hav, nyklippt gräs? Och var verkligen Lukas sådär underbart söt så att man helst bara vill krama och sitta och titta och lyssna på när han leker?
Kanske kom allt det vackra för Stines skull som var på väg att ta steget in i vuxenvärlden. Hon skulle nämligen konfirmeras, och här i Danmark är det en mycket större tradition än vad det är i Sverige. Jag har hört det sägas, men förstod det nog aldrig förrän jag såg Niels och Pernille börja planera mat och bordsplaceringar och skriva sånger och Pernille sydde en klänning till Stine som är den klart vackraste klänning jag någonsin sett.
Dagen till ära sken solen ännu mer än vanligt och Stine fick makeover med smink och håruppsättning och den underbara klänningen. Det var vackert i kyrkan och stämningen gjorde att det inte alls var så långtråkigt som det brukar vara. Efter själva konfirmationen åkte vi till Niels jobb där festen skulle hållas. Festen med stort F, god mat, skålar, välkomstdrink, sånger och tal och allt man kan tänka sig. Stine själv satt på hedersplatsen i mitten med ett glas vitt vin framför sig och strålade som den lilla stjärna hon är.
Kanske berodde det på alla fina presenter, däribland en bärbar dator, hon just hade packat upp, men det låter vi vara osagt.
Trots att Stine är ett huvud längre än Monica och säkert tvåochetthalvt längre än mig, så var hon fortfarande barnet. Fram tills nu alltså.
Hon hade skrivit en tacksång vari Lukas var fräck, Monica hade så stort självförtroende att hon saknade ord, och att jag alltid skulle vara cool om man frågade henne.
Stine är en av de allra bästa och jag är så glad över att jag fick vara med på hennes speciella dag.
Så tack för det, och grattis!
Men var det verkligen så vackert när jag åkte? Grönskan, färgerna, blommorna, syrénen. Lät det så somrigt? Sken solen så mycket? Luktade det så mycket sommar, salt hav, nyklippt gräs? Och var verkligen Lukas sådär underbart söt så att man helst bara vill krama och sitta och titta och lyssna på när han leker?
Kanske kom allt det vackra för Stines skull som var på väg att ta steget in i vuxenvärlden. Hon skulle nämligen konfirmeras, och här i Danmark är det en mycket större tradition än vad det är i Sverige. Jag har hört det sägas, men förstod det nog aldrig förrän jag såg Niels och Pernille börja planera mat och bordsplaceringar och skriva sånger och Pernille sydde en klänning till Stine som är den klart vackraste klänning jag någonsin sett.
Dagen till ära sken solen ännu mer än vanligt och Stine fick makeover med smink och håruppsättning och den underbara klänningen. Det var vackert i kyrkan och stämningen gjorde att det inte alls var så långtråkigt som det brukar vara. Efter själva konfirmationen åkte vi till Niels jobb där festen skulle hållas. Festen med stort F, god mat, skålar, välkomstdrink, sånger och tal och allt man kan tänka sig. Stine själv satt på hedersplatsen i mitten med ett glas vitt vin framför sig och strålade som den lilla stjärna hon är.
Kanske berodde det på alla fina presenter, däribland en bärbar dator, hon just hade packat upp, men det låter vi vara osagt.
Trots att Stine är ett huvud längre än Monica och säkert tvåochetthalvt längre än mig, så var hon fortfarande barnet. Fram tills nu alltså.
Hon hade skrivit en tacksång vari Lukas var fräck, Monica hade så stort självförtroende att hon saknade ord, och att jag alltid skulle vara cool om man frågade henne.
Stine är en av de allra bästa och jag är så glad över att jag fick vara med på hennes speciella dag.
Så tack för det, och grattis!
Kommentarer
Trackback