München 2007, Born 2b wild
Trots lunginflammation bar det i alla fall av till münchen för studieresa. Det var härligt att komma ut efter en vecka i sängen och roligt att träffa alla igen. Eftersom det händer extremt mycket värt att skriva om på en vecka, och jag bryr mig om er kära läsare tillräckligt mycket för att jag inte vill att ni ska bli totalt slut, så ska jag försöka hålla det kort och berätta i stora drag om det var.
Och ge er en liten överblick över hur en dansk studieresa föregår.
Lördag: Vi möttes klockan 17 på stationen, åkte in till kbh och fortsatte därifrån till münchen med ett tåg som hette Hans Christian Andersen. Respekt du! Eftersom mina kära vänner och tågkupéroomies hade bestämt sig för att dricka redan på tåget och jag var i rätt dåligt tillstånd satt jag och sov medan de drev runt och hade party i tågkorridorerna. Vi hann med att leka "jag har aldrig" och kom fram till att det finns verkligen inget som Katrine inte har provat. Och jag vet inte om det är så positivt menat på den här punkten..
Söndag: Vi kom fram klockan nio på morgonen och bara drev runt hela dagen eftersom vi inte hade tillgång till rummen än. Folk var galet trötta och på rundturen klockan tre, som var i buss runt praktiskt taget hela münchen var det många som satt och halvsov. Vi åkte till olympiastadion och åkte upp i ett läskigt högt torn och guiden hette "Räddmask" och pratade rolig tyskengelska.
På kvällen var det party för alla utom lilla mig som igen kände mig sjuk och allmänt nere. Katrine fick ett astmaanfall och det blev en akut utryckning med ambulans och hela köret eftersom hon smart nog hade glömt sin astmamedicin hemma. Men allt löste sig bra, trots att läkaren envisades med att prata tyska med Katrine som låg där och varken kunde förstå eller försöka säga något till honom.
Resten av veckan: Vi gick upp tio minuter innan vi skulle mötas varje morgon, och missade frukosten eftersom vi självklart hade missat klockan ringa. Och folk blev varje morgon lika förvånade över att vi hann göra oss i ordning.
Det var något museum eller föreläsning på förmiddagen, ett par timmars paus, vilka vi ägnade åt att sova, och så någon mer rundvandring eller liknande på eftermiddagen. Tyvärr måste jag säga att museumen och rundvandringarna var bland det värsta jag varit med om. Två stycken var intressanta, ett par var genomlidliga, ett par var dödligt tråkiga och det fanns även ett par stycken som var så hemska att jag var nära att gråta. Vi stod där, på ett tyskt museum om expressionistisk konst, med en guide som malde på tyska i hur länge som helst och vi stod där utan att förstå ett ord och benen värkte och man försökte se intresserad ut men det var verkligen vidrigt. Att febern tryckte sig på spelade förstås sin roll, men ändå. Ett av föredragen fick jag något ut av, annars tror jag inte att jag lärde mig något alls under hela turen. Det kan ju inte riktigt ha varit meningen, men god gemenskap och så vidare, det fick vi i alla fall. På kvällen var det fest för alla alkoholberoende danskar och vila för den lilla sjuka svenskan. Jag som ändå är en lugn och förståndig flicka förstår inte hur de överlevde de tidigare nämda museumen dessutom med en baksmälla som hette duga, men det är ju deras problem.
Veckans bästa:
- Att komma folk så pass nära, att få upp ögonen för dem som man inte har pratat så mycket med tidigare.
- Bibis skik på tåget hem. Trine skulle bara se om hon kunde få fingrarna runt hennes tunna arm och hon bara kom med ett obeskrivligt tjut och jag och Trine kunde bara inte sluta skratta.
- Allt kortspelande, och framför allt hur slav och president, som heter rövhål på danska, blev omdöpt till "Olga" eftersom rövhål tydligen var för fult. Varför man som förlorare skulle vara just Olgan, är det ingen som riktigt förstår, men det gör heller ingenting.
- Att min klass är en sån underbar blanding av människor som gör så mycket roliga tabbar och misstag som man får höra om dagen efter. Och att de inte skäms för att berätta om det.
- Sista kvällen, när jag och Bibi och Iben hade harpan-kväll och Natalia satt och drack och sällskapade oss. Det var musik på normalnivå och dom där två underbara personligheterna och precis vad jag behövde just då. Det var en av de bästa kvällarna, lätt.
Veckans lite mindre bra:
- Att ha det största rummet och därmed det automatiska festuppehållsrummet med folk som dricker och skriker och röker som skorstenar trots att man ligger i sin säng med astma och helst bara vill få frisk luft och sova.
- Att vara sjuk när man bara vill leva livet och ha roligt.
- Att mista favvo, på sätt och vis, eftersom hon är den partydrottning hon är och jag är rätt lugn av mig och dessutom var sjuk. Det kändes som om jag knappt såg skymten av henne på hela veckan trots att vi bodde i samma rum.
- Trines förbannade mobilalarm som hon i fyllan och villan satt på klockan sex varje morgon. Den lät helt seriöst som en ambulans och hon var själv för full för att orka sträcka ut armen och stänga av, vilket resulterade i att jag gjorde det varje morgon, följt av en rad svordomar om att hon minsann inte var min favvo längre.
Veckans oslagbara:
- Trine råkade avslöja att hon har gått på schack, med turneringar och hela kittet! HAHA! Det kunde man aldrig tro om ledaren i team freja!
- Den morgon jag vaknade av att Trine och Natalia, som kommit hem från baren klockan halv sex på morgonen, plötsligt fick idén att det skulle vara så roligt att hoppa på mig. Jag vaknade av ett "Ska vi hoppa på svensken?" och vänder på huvudet och ser två fulla människor som bara är en sekund från att kasta sig över mig. På en millisekund lyckades jag uppbåda min mest hatiska blick och morrade fram att om de gjorde det skulle jag aldrig förlåta dem, och de lät faktiskt bli.
- Vårt genomskabbiga rum som var så nerspillt med öl att strumporna klistrade fast i golvet när man gick och som hade en mystisk lukt som fick våra gäster att rynka på näsan och som var så stökigt att man knappt kunde komma innanför dörren.
- Trines min när Bibi och Iben faktiskt gav igen med råge till något hon hävt ur sig, när de bara svarade med ett nonchalant "Du ska bara hålla mun, Olga", och hon bara satt och gapade. Det glömmer jag aldrig.
Kort sagt var det en rolig och händelserik tur som jag inte hade velat missa för allt i världen. Det gör ingenting att vi är så totalt olika allihopa och att vi inte tycker likadant hela tiden. Faktiskt är det nog allra bäst precis som det är.
Tack, 2b.
"Men om man vill säga schack matt mitt i spelet då?"
"Ska vi ta oss en återställningsbira?"
"Trines memoarer, från schack till freja!"
Svensker!! Hade vi inte en aftale om inte att prada om min fortid som schack-mester!?!?!? Heheh.. Tsk.. Men tack for en fed studietur och en helt igennom fantastisk skitur.. :D
Din Dansker ;p
Haha hvad du dog ikke blev udsat for på den tur. Det må da bare have været den værste tur ever. Det var virkelig ærgerligt du var så syg så du ikke kunne være vild med alle os andre nu hvor der skulle være party på vores værelse hver aften:P