a trip down under

Följande iakttagelse kommer från en dag på Gröna Lund, var turen och oturen bestämde sig för att få ett finger med i spelet. Eller hela handen.
Objekt nummer 1, brodern, tog en lott och vann såklart högsta vinsten, fick vandra runt på Grönan hela dagen med en jättetvåkiloschokladask under minst sagt avundsjuka blickar. Men för att späda på det ytterligare så gick han och vann ett litet mjukistroll också, som var så fult att det blev coolt.
Objekt nummer 2, eller kanske offret, sitter i godan ro i skuggan av ett träd. Tills.. något oroväckande dimper ner i skallen på henne och hon inser att det som händer folk i serietidningar, men som aldrig inträffar i verkligheten, har hänt just henne. Fågeln ovan kvittrar hånfullt och viftar på stjärten för att liksom understryka vad som just hänt. Offret svär och får sin stackars kompis att torka bort den ovälkomna geggan så gott det går. Men självklart var detta inte allt, varför skulle historien sluta här? Nej nej, en kvart senare när offret, som sedan den olyckliga incidenten undvikit att stå under trädet, ändå snabbt passerar under grenarna, väljer oturen att vara riktigt riktigt elak. Sådär elak så att man skäms senare på kvällen och tänker att det var nog inte rätt, sådär elak så att mamman tar en i örat och nyper tag och ruskar om och vrålar förgrymmade unge, inte ska du plåga stackars oskyldiga människor.. hm, nu flög min fantasi iväg lite, men förstå min förtvivlan, förstå min undran, varför, vad har jag gjort, varför just jag?

Så, om rätt ska vara rätt så tycker jag att Harald borde ge mig hälften av sin choklad, för utan min extrema otur hade han inte fått sån tur, så det är faktiskt min förtjänst och han borde verkligen dela med sig eller hur?
När jag föreslog detta för brodern skrattade han hånfullt och greppet runt hans nyvunna rikedom hårdnade.
Men han gav mig det lilla fula trollet.


Over and Out.