a trip down under

Det är ett tag sen sommarjobbet var slut för min del och den här gången kändes det faktiskt skönt. Förra året försökte jag desperat få jobba mer, och allt kändes konstigt och tomt och tråkigt när jag satt ensam hemma på dagarna och hade lov. Nu kändes det mer som en lättnad, även fast det såklart alltid finns saker man kommer sakna.
Jag kommer sakna att vara med Emma nio timmar om dagen, att asgarva åt våran speciella humor, alla sjuka kommentarer, att komma upp tidigt på morgonen, att fika på baksidan, att känna att man gör nåt av dagarna.
Jag kommer inte sakna att sopa och feja och rensa och måla tills fingrarna värker, att bli ständigt påpassad och få skit så fort man sitter ner i tre sekunder, de sidorna av folket man nästan blir rädd för, att minnas hur underbart det var förra året och tänka att fan, det är ju inte samma sak nu, folk är inte likadana, och jag kommer inte sakna fältet, att rensa och rensa och rensa i oändlighet med värkande rygg och skor som väger hundra kilo av leran som klistrats fast på undersidan. 

Det bästa var nog min näst sista dag på fältet, när till och med Crister tog en paus och killarna begravde mig och Emma under en gräshög. Att liksom bara vara utan att behöva göra sig till och låtsas massa saker.
Det värsta var helt klart alla andra dagar på fältet, hopplösheten, leran, känslan av att aldrig någonsin bli klar. Horfältet som Emma kallade det när allt var extra jobbigt. Inte sakna. Nej.
Men det är ändå soft jobb. Niklas och Oskar, som aldrig tröttnar och alltid håller igång, den där Crister med hela sin snuskighet, och man tänker att det är rätt tryggt på något sätt. Att vissa inte förändras.


"Skriva upp vilka maskiner man jobbar med? Jag kör kratta..och häcksax!"

"Eeh nej!"
"Eeh varför då?"

"Tjenarä pårä, tore!"

"DEN va trasig!"

"Har du läst Matte E och Diskret? Vad fan gör du på rangan? Du skulle kunna bli president!"

"Okeeej, Oskar äter långsammast.se!"

Helt klart är det att man inte ska ha så höga förhoppningar, för då blir man bara besviken. Men alltför besviken på årets sommarjobb är jag ändå inte. Vi har sjukt kul på dagarna, och vad man än håller inom sig och går och funderar på så blir allt lite lättare att gå igenom på allas våran kära soptipp. Rangan är rangan helt enkelt. Och kommer alltid att vara.

Over and Out.