Om man gapar efter mycket, mister man hela stycket.
"Du tror att du kan få allting tove, men så funkar det inte", sa mamma en gång. Jag hörde det knappt. Förstod inte. Tror inte ens att jag lyssnade. För sånt måste man nog inse själv för att förstå.
Och jag har förstått nu. Man kan inte förvänta sig att man kan pussla och mixtra och lägga om så att man ska få det precis som man vill. För ibland handlar det om att bestämma sig för vad som betyder mest och satsa på det, och det andra, ja too bad. Man kan inte få allting tove.
Kanske krävdes det att förlora för att jag skulle inse att det enda viktiga är att hålla fast i dem man verkligen älskar och aldrig glömma hur lyckligt lottad man är som har dem.
För annars försvinner de och så står man där med ett tomt hjärta och ett stort hål inombords och undrar vad som egentligen hände.
Men jag vet att om jag längtar så gräver jag en grop och jag faller sen själv däri.
Iiih vilken najsig blogg du har!
Bra där! (tummen upp)
Eh ja! Gonna miss rangan!