Resultat; kycklinggul
Gick runt till alla frisörer och hackade mig fram med min halvusla danska och hann både med att höra att "sånt gör vi inte, inte efter att du har gjort det själv, håret kan gå av, jag vägrar hjälpa dig och du ska låta bli att göra sånt där hemma!", och börja grina innan jag halvt gav upp. Klart jag inte ska göra om det fattar du väl men gjort är gjort, det är lite försent nu, ville jag skrika.
Så till slut hittade jag ett ställe med en snäll dam som såg mina rödgråtna ögon och förbarmade sig över mig. Hon blekte det en gång till och slingor denna gång, men varnade mig för att göra det en enda gång till för att håret då skulle bli så slitet att det gick av.
Resultatet blev klart bättre, men det är fortfarande så kanariegult att jag har svårt att hålla mig för gråt när jag tittar mig i spegeln. Vilket jag helst undviker.
Ser på bilder av mitt naturliga solblekta hår och grinar ännu mer. Jag skulle göra nästan vad som helst för att få det så igen. Eller bara få tillbaka det bruna. Vad som helst förutom det här.
Två dagar innan österrike också. Lyckat, tove, verkligen.
Ringde pappa och han var på 50-årsfest och fick ett "jag har slängt ut 850 spänn på frisören och jag ser fortfarande ut som fan vad ska jag göra jag ser inte klok ut jag kan inte gå runt så här!" bölande i örat. Han lät lite paff men erbjöd sig ändå att betala frissan mot att jag lovade att aldrig mer färga håret. Det var ett lätt löfte och jag hulkade och snyftade när han lite hjälplöst försökte trösta, men jag vet ju att han har rätt. Det finns ingenting att göra nu. Ingen-ting.
Utom att tvätta håret konstant fram tills att det försvinner. Eller tills att håret faller av.
Det är nästan så att jag önskar att det kunde göra det så slipper jag se.
jag vet att det är en klyscha men ack, så sant:
MAN LÄR SIG AV SINA MISSTAG!
... så eftersom du aldrig mer kommer att färga håret
kommer du alltså för alltid vara världens mest naturliga blondin
resten av ditt liv Tove!
GRATTIS!
Stackars Tove, jag tycker riktigt synd om dig. Men du kan vara säker på att andra tänker inte alls så mycket på din hårfärg som du själv gör. Tänk på att nu kan det bara bli bättre för varje dag som går. Och du ska veta att vi tycker lika mycket om dig vilken hårfärg du än har. Ha det bra i Österrike!
Stor kram från Farmor
...jag vet hur det känns! Minns du när jag berättade om min schyssta permanent? Den som gjorde mitt hår till en oformlig massa som levde sitt eget liv? Den som också fick mig att smyga längs med husväggarna i Sigtuna med det enorma hårburret lätt svajande i kvällsbrisen...Jag tvättade mitt hår oräkneliga ggr o grät i mammas knä. En klen, men lite tröst, är ändå att du omöjligen kan se lika hemsk ut som jag gjorde! Så är det ju också så Tove att färgen (det gula)så sakteliga klingar av. Hoppas att du har det riktigt kul i Österrike o inte lägger för mycket energi på att fundera över det där - det finns roligare saker att göra! Många kramar från faster Annika