a trip down under

Ja, så heter helg på danska. Dålig fantasi kanske?
Idag hade jag bara fyra timmar på schemat, varav en var idrott. Kan man ha en mer underbar dag? Knappast. Vi spelade ultimate igen på idrotten och det blåste som fasen och läraren drev med mig som är svensk och sa "Mucket brrraaa!".

Klockan ett for jag hemåt i 229E. Det danska vädret blir man ju inte klok på, det spöregnar i nästa sekund för att vara strålande sol i nästa. Men de tre minutrarna jag promenerade hem från bussen var det klar himmel och solsken och alldeles perfekt höstväder. Jag älskar höst!

Det går så himla mycket lättare varje gång jag springer nu. Det är underbart! En sak har jag i alla fall lärt mig en gång för alla, det duger inte att ta en träningspaus på ett par månader och sen tro att allt ska kännas lika lätt som innan. Kondition är en färskvara, och efter den här sommaren hade min kondis inte bara passerat bästföre-datumet, den var dessutom sur, klumpig, obrukbar och slängd i soporna där den hörde hemma.
Så nu börjar allt om på nytt och idag sprang jag friskt i 40 minuter och det var roligt och befriande trots motvinden. Jag börjar komma ihåg varför jag älskar att springa.

Nu ska jag duscha och äta och sen fara hem till Julie för att titta på film. (Jag vet, jag - titta på film, hallelujah, hur ska detta sluta?)
Men så är läget.
För allas information liksom.

Och det är 13 dagar  tills jag kommer hem! Iiih!