a trip down under

Så var det september och sommaren är slut även i kalendern. Och innan jag öppnar dörren totalt för hösten måste jag ju avsluta sommaren först. Så här gott folk, läs eller inte, men det handlar i alla fall om sommaren 2006.

Förra sommaren åkte vi kors och tvärs genom hela sverige och även en tur ner till Danmark, men den här sommaren var faktiskt den första som jag var hemma hela tiden. Jag vet egentligen inte hur det blev så, men det kändes rätt att vara hemma och avsluta allting innan jag skulle flytta. Nu blev det ju inte riktigt som jag trodde, men det blir det kanske aldrig.

De första 3 veckorna av sommarlovet tillbringade jag på Ragn-Sells. Det var de tre bästa veckorna på hela sommaren, eller kanske i mitt liv överhuvudtaget. Vi målade, rensade ogräs, vattnade blommor och sopade hus. Där emellan hann vi med att bada och åka på flaket och lyssna till Görans barnförbjudna skämt som man inte alltid fattade. Det går inte att beskriva tjusningen i att gå upp klockan sex och jobba på en soptipp, men det var så rätt bara.
Emma var rolig, Crister var snuskig och Josef var het. Vad mer kan man begära?

De resterande 7 veckorna gick sakta i början men fortare och fortare när saker började hända.
Det var så varmt att jag låg uppe hela dagarna vid viltvattnet och som ett extra plus i kanten innebar det att man fick träffa puckona från tippen som jobbade vidare en vecka utan mig. Allra mest träffade jag Emma. Underbara, älskade Emma som jag kommer hålla fast vid så länge jag lever så att hon aldrig lämnar mig ensam här med min knäppa humor. Vi satt timmar i skabbis och pratade både allvar och skrattade så att Babs nästan fick andnöd. Babs förresten. Världens bästa Nichlas som är rädd för hajar i mälaren. Det behövs inte sägas så mycket mer. Han förgyllde också min sommar.

När tiden började närma sig den 14 augusti började jag ångra mig mer och mer för var dag som gick. Jag tyckte att jag hade allt, och det hade jag ju också. För första gången i mitt liv hade jag precis allt jag kunde önska mig och det både skrämmer mig och gör mig starkare att lämna allt det.
När jag tänker tillbaka på sommaren så tänker jag automatiskt på Emma och på jobbet. Sen är det som att resten är en dimma, som att jag har gått i trans sedan den 7 juni och nu vaknar upp och undrar vad som egentligen har hänt. Det är som att jag inte har varit mig själv, som att jag har svävat någonstans högt upp bland molnen och nu när det är den 5 september kan jag inte låta bli att undra vart tiden egentligen har tagit vägen. Jag brukar alltid tycka att sommaren tar slut alldeles för snabbt och att jag inte har hunnit med allt jag ville och att jag skulle vilja spola tillbaka bandet och börja om. Tiden brukar springa ifrån mig utan att jag får någonting uträttat och jag har aldrig känt mig nöjd med sommaren.
Det här året har sommaren tagit slut fortare än någonsin och trots det har jag aldrig känt mig så lycklig och tillfreds med livet som jag gör nu.
Tiden går fort när man har roligt, och tänker man på det sättet så är det egentligen inte alls konstigt att den här sommaren har sprungit fortare än Justin Gatlin. Och för en gångs skull har jag sprungit med istället för att besviket stå kvar vid startblocken och undra vad som egentligen gick snett.

Det som gjorde sommaren 2006 till det den blev och det jag aldrig glömmer:

- Janets student när jag insåg att hur det än blir i framtiden så kommer det alltid vara som allra bäst om jag har Terra och Vanja vid min sida.
- Winnerbäck live i Nyköping med Eev. Det kommer aldrig att finnas tillräckligt med ord för att beskriva hur det var, men det var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Definitivt.
- Kvällarna på msn när Emma och jag skrattade ihjäl oss åt något ingen förstod och mamma och pappa kom och undrade vad jag skrattade åt och jag bara fick fram. "... det är.. Emma..!" Och självklart, de underbara timmarna i skabbis.
- Hela VM kalaset och lyckan när Italien vann.
- Jobbveckorna och allt som hörde till. Jag är redan beredd för tippen 07.
- Natten då jag sov hos Emma och vi metade, åt en enorm vattenmelon och Emma kollade på film medans jag msn:ade. Vi gjorde ingenting och det var helt underbart.
- Onsdagen innan jag åkte när jag träffade Josef för sista gången (snyftningar och tårar ifrån publiken) och vi även då fördrev en hel dag med att göra ingenting och det var lika underbart då.
- De två extradagarna jag fick jobba med m-johan och kim. Jag tror inte att jag hade fattat riktigt hur mycket jag hade saknat att ha något att göra förrän jag kom dit och åter fick dra på mig de för stora självlysande oranga byxorna. 
- Dagen i håban då vi badade, spelade twister och bara hade en enda kvällslång flashback broskolan. Ibland måste man få gå tillbaka lite i tiden också.
- Alla gånger jag tränade Harald i simning upp i viltvattnet och skrek och gormade om högre armbågar och bättre benspark. Han trotsade sin fiskrädsla och vägrade att ge upp hur mycket jag än klagade och gnällde över tekniken.
- Sommarens låtar, visan om frukosten som pappa sågar lika hårt varje gång jag spelar den och så självklart, låten som alltid får mig att tänka på jobbet, på den sista dagen och allt som hände då; manus.
- Natten då Emma och jag jobbade med projektet till Göran och Nichlas kämpade tappert för att hålla sig vaken. Klockan tre på morgonen var vi så trötta att allt blev roligt och det var en vecka tills jag skulle åka och mitt i allt skratt så kommer jag ihåg att jag tänkte att vad som än händer, så kommer jag att minnas den här natten, hur bra jag mådde, hur totalt genomlycklig jag var, för resten av mitt liv.