Löpning, helg och paaaaarty!
Nu har jag sprungit varannan dag tre gånger och det känns så otroligt mycket bättre än sist. Måste ju liksom hålla mig igång någorlunda för att tävlingen nästa helg inte ska bli en ren plåga. Första gången gick det så segt och dåligt att jag nästan grät och jag svor över att aldrig nånsin mera springa, aldrig nånsin mera plåga mig med något som jag hatar så mycket. Men tävlingen var jag ju anmäld till så det var bara att ge sig ut ändå. Och jag vet inte vad det var som lossnade, men något var det och nu kan jag nästan sträcka mig till att jag tycker om att springa. Igår blåste det världens storm och jag fick springa intervaller mellan husen for att överhuvudtaget kunna ta mig framåt. Men det var friskt och skönt och lätt att andas och benen liksom studsade upp med dom nya masterskorna. Älska livet!
Så var det bara att göra sig iordning för party baby! Förfest hos Katharina och sen promenad till skolan där det var gymnasiefest. Hela kvällen var super från början till slutet och jag sov sen hos Julie och vi satte oss klockan två och snackade och åt mackor.
En dansk gymnasiefest borde alla få uppleva för det är så satans roligt. Finns inget bättre! Det var hur många som helst som jag aldrig hade sett som kom fram och undrade om jag var svensk. Joda, svarade jag glatt.
Jag trodde att min halvtaskiga danska skulle få sig ett rejält nersving av en vecka hemma i sverige, men det visade sig bli precis tvärtom. Som att det behövdes att nästan sakna danska lite. Den här veckan snackar jag bättre än någonsin och när jag sa till Trine att jag inte ville skaffa jobb här eftersom jag inte kan danska utbrast hon; "Men det kan du ju visst!"
Igår på festen var det en kille som efter att vi hade suttit vid samma bord i en halvtimme fick fatt i att jag var svensk och trodde att vi drev med honom. När jag fyrade av ett "sjuhundrasjuttiosju sjuksköterskor", medgav han dock att han var övertygad.
Men den ultimata lyckan kom med betyget på danskauppsatsen. Jag var nöjd med själva texten, det är ju inte direkt någon hemlighet att jag älskar att skriva, men själva språket.. När läraren kom med uppsatserna var jag helt säker på att jag skulle få 02, vilket är godkänt men absolut inte mer. Jag hade faktiskt inte blivit speciellt förvånad om jag hade fått IG. Den danska betygsskalan består av -3, 00, 02, 4, 7, 10 och 12. Tolv får man nästan aldrig, då ska allt verkligen vara helt perfekt. Det är bra mycket svårare att få 12 än att få MVG i sverige.
Och döm min förvåning när Julie glatt utbrast "Men du har fått 10!"
Jag som kämpade häcken av mig med kemin och lyckades få 7-10! Nu fick jag en hel 10 och det var på danska!!! Nog för att Monica läste igenom den innan och rättade något enstaka som att det tex ska vara "det" istället för "den" och liknande, men jag har ju skrivit hela texten själv och fan vad bra jag är!
Yeeeeeeees!!
Veckans låt: Kalla mig - Sober. Nog för att kentfans är grymt upprörda över anklagelserna om att man får ett rakblad på köpet när man köper kents skiva, men det är bra sagt men förbjudet och försök att förstå att det är det som är kul.
Veckans bästa: Trine som gör mina fysiklektioner till ett enda asgarv. Att umgås med henne ger kraft till att orka med resten av dagen, hon gör sig aldrig till, hon är bara så spontant rolig. I två dagar nu har hon försökt lära sig att säga sjuhundrasjuttiosju sjuksköterskor, hon sitter och mumlar för sig själv hela lektionerna och skriver anteckningar och ritar grafer om var trycket ska ligga och är mer seriös än vad hon någonsin varit på något skolarbete.
Veckans sämsta: Alla tvåhundra miljoner läxor och inlämningar till nästa vecka. Som S sa till läraren på sista spanskalektionen; "Vi är faktiskt inte robotar!"
Veckans slutsats: JAG ÄLSKAR ATT VARA HÄR!!!
Over and out.
Så var det bara att göra sig iordning för party baby! Förfest hos Katharina och sen promenad till skolan där det var gymnasiefest. Hela kvällen var super från början till slutet och jag sov sen hos Julie och vi satte oss klockan två och snackade och åt mackor.
En dansk gymnasiefest borde alla få uppleva för det är så satans roligt. Finns inget bättre! Det var hur många som helst som jag aldrig hade sett som kom fram och undrade om jag var svensk. Joda, svarade jag glatt.
Jag trodde att min halvtaskiga danska skulle få sig ett rejält nersving av en vecka hemma i sverige, men det visade sig bli precis tvärtom. Som att det behövdes att nästan sakna danska lite. Den här veckan snackar jag bättre än någonsin och när jag sa till Trine att jag inte ville skaffa jobb här eftersom jag inte kan danska utbrast hon; "Men det kan du ju visst!"
Igår på festen var det en kille som efter att vi hade suttit vid samma bord i en halvtimme fick fatt i att jag var svensk och trodde att vi drev med honom. När jag fyrade av ett "sjuhundrasjuttiosju sjuksköterskor", medgav han dock att han var övertygad.
Men den ultimata lyckan kom med betyget på danskauppsatsen. Jag var nöjd med själva texten, det är ju inte direkt någon hemlighet att jag älskar att skriva, men själva språket.. När läraren kom med uppsatserna var jag helt säker på att jag skulle få 02, vilket är godkänt men absolut inte mer. Jag hade faktiskt inte blivit speciellt förvånad om jag hade fått IG. Den danska betygsskalan består av -3, 00, 02, 4, 7, 10 och 12. Tolv får man nästan aldrig, då ska allt verkligen vara helt perfekt. Det är bra mycket svårare att få 12 än att få MVG i sverige.
Och döm min förvåning när Julie glatt utbrast "Men du har fått 10!"
Jag som kämpade häcken av mig med kemin och lyckades få 7-10! Nu fick jag en hel 10 och det var på danska!!! Nog för att Monica läste igenom den innan och rättade något enstaka som att det tex ska vara "det" istället för "den" och liknande, men jag har ju skrivit hela texten själv och fan vad bra jag är!
Yeeeeeeees!!
Veckans låt: Kalla mig - Sober. Nog för att kentfans är grymt upprörda över anklagelserna om att man får ett rakblad på köpet när man köper kents skiva, men det är bra sagt men förbjudet och försök att förstå att det är det som är kul.
Veckans bästa: Trine som gör mina fysiklektioner till ett enda asgarv. Att umgås med henne ger kraft till att orka med resten av dagen, hon gör sig aldrig till, hon är bara så spontant rolig. I två dagar nu har hon försökt lära sig att säga sjuhundrasjuttiosju sjuksköterskor, hon sitter och mumlar för sig själv hela lektionerna och skriver anteckningar och ritar grafer om var trycket ska ligga och är mer seriös än vad hon någonsin varit på något skolarbete.
Veckans sämsta: Alla tvåhundra miljoner läxor och inlämningar till nästa vecka. Som S sa till läraren på sista spanskalektionen; "Vi är faktiskt inte robotar!"
Veckans slutsats: JAG ÄLSKAR ATT VARA HÄR!!!
Over and out.
Kommentarer
Postat av: Emma
Vad skönt att det känns bättre att springa nu! Jag hejar på dig! Du e min idol! Men jag tycker fortfarande att du är lite galen! Men se det som posetivt!! =D
Trackback