a trip down under

Nu är jag hemma för 9 dagar framöver. LOVELY!
Satt som på nålar på flygresan igår och glodde ut genom fönstret hela timmen i ett desperat försök att skymta lite svensk skog där långt nere.
När hjulen slog ner kändes det som att jag skulle sprängas av lycka. Allt är liksom bara bra rakt igenom.

Idag har vi varit på stinsen och sen i väsby och firat morfar som fyller år på måndag.
Allt är underbart mycket som vanligt och jag tror att jag pratar i en ännu högre hastighet än jag brukade innan jag flyttade, för att det är så jävla härligt att bli förstådd. Måste liksom utnyttja det till max och prata så absolut otydligt jag kan.
Det är först nu jag känner hur begränsad jag är av språket därborta, av att aldrig kunna uttrycka mig eller formulera mina tankar. Allt jag har suttit inne med under dessa månader måste ut och det måste gå fort om jag ska hinna med allt på en vecka.
Familjen kommer nog snart böna och be om öronproppar.

Fortsättning följer..

Jag: Ja men alla vi tre vill ju resa efter studenten och jobba utomlands ett tag, jag vill ju lära mig spanska, Terra ska rida i Irland och Vanja vill paddla och klättra i berg och sånt i typ Nya Zeeland.
Pappa: Haha, ja men då lär hon knappast få nån stor inkomst, det är ju inte lätt att tjäna nåt på att vandra och paddla kanot.
Harald: Men man behöver ju inte tjäna pengar, man kan ju bara äta grodor!


Älska älska att vara hemma!