a trip down under

Huvudvärken ligger fortfarande kvar. Inte lika mycket men ändå, lite grann, hela tiden. Jag fattar inte varför.
I natt vaknade jag fyra gånger och var pigg men rädd. För något. Som jag heller inte vet vad.
Jag antar att jag sover för mycket. För att jag inte har något annat att hitta på. Sorglig? Har alltid varit.
Jag har lätt för att gråta nuförtiden. Jag som aldrig tillät mig att gråta förut. Bli inte oroliga nu och tro att jag ligger och är deperimerad här borta. Men det är ju inte farligt att vara ledsen ibland. Faktiskt kan det vara ganska skönt att bara brista. Man blir liksom tömd. Bryt ihop och gå vidare.

Men det skrämmer mig lite att jag börjat lyssna på kent igen. Det bådar inte jättegott.

Veckans ord: Sådär. Inte bara för att allt för tillfället är sådär, utan mest för att jag har mötts av garv från danskar som tycker att det inte alls är ett ord som beskriver hur läget är. Sådär som vadå, liksom? Själv tycker jag att det är ett av de bästa orden vi har. Det säger ju liksom allt.

Veckans låt: Drømmer Jeg - Johnny Deluxe feat. Anna Nordell. Svenska och danska på samma gång. Kan det bli bättre?

Veckans bästa: Vet inte riktigt om jag har nåt för den här kategorin. Eller jo, att få ett telefonsamtal från en full Josef i torsdags var rätt underhållande faktiskt. Och jag har inte skippat löpningen en enda gång trots att jag vill mer än någonsin. Det är väl duktigt av mig, antar jag. 

Veckans sämsta: Är less. Har ont i huvudet. Trött. Skolkar. Och springlusten är som bortblåst.

Veckans slutsats: Läget har varit bättre, det kan jag inte sticka under stol med. Men efter regn kommer solsken. Jag hoppas på det i alla fall.


Fan vad lite man vet egentligen. Jag går ju bara runt och tror en massa.
Och jag måste verkligen dra ner på mitt svärande.
"Sluta svär så in i helvete!", som morfar brukar säga.


 
Over and Out.