a trip down under

Jag var äckligt trött imorse, men jag fick skjuts av mamma till jobbet så jag slapp cykla. Okej, det tar bara tio minuter men ändå. Ibland är tio minuter bara för mycket.
Vi fick de tråkigaste uppgifterna på länge, riktiga "för att" - jobb. Rensa sly i skogen är väldigt tröstlöst och det känns så onödigt.

Annars är det winnerbäck dygnet runt. Jag är inne i en sån där riktig period när allting är fel förutom winnerbäck som alltid är rätt. Beroende? Ja.

Tränat har jag inte gjort och det här skrev jag bara för att ge mig själv lite extra skuldkänslor. Det lyckades bra. Nu har jag ångest.

Med rätt sällskap skulle jag kunna gå till världens ände. Alla depp-promenader går till Christiania. Och jag bangar aldrig på Danmark.


Men ge mig något som är på riktigt då.