Sommarjobb slut
Tre veckor är nu till ända. I tre veckor har jag rensat ogräs, målat, sopat, krattat, vattnat och alla andra såna där saker som egentligen inte märks, men som skulle märkas om ingen gjorde det. Jag börjar tro att mina naglar aldrig mer kommer att bli så som de en gång var.
Det har gått fort, det klart det har. Det brukar ju göra det när man har roligt.
På dessa tre veckor har jag även lyckats med att bli morgonpigg för första gången i mitt liv. Det är alltså så här det känns.
Idag fick jag en present för att det var min sista dag. Jag blev inte det minsta förvånad och trots att jag är väldigt tveksam så uppskattar jag tanken..
Vi fick måla såklart och det kändes som om varken jag eller Emma orkade skratta eller prata. Det kändes konstigt att jobba tyst sådär. Josef kom körandes med sin älskade sopmaskin och vi skänkte en lycklig tanke över att vi slipper den.
Så fick vi en guidad tur i bussen av allra högsta klass på hela tippen. En timme tog det och vissa höll på att somna medan vissa andra roade sig med att rita oskyldiga stackare i ansiktet. Jojo.
Dagen avslutades uppe vid viltvattnet och det var varmt i vattnet och vi såg fiskar igen när vi rodde.
De var lika stora den här gången, som en haj enligt Emma. Men när Emma och LillGöran skulle ro bort och kolla på dem, så var de spårlöst försvunna. Jag börjar misstänka att de endast visar sig för mig, Emma och Jenny.
Och båten är fortfarande inte ren.
"Jorå, så atteeh.. bilen går bra?"
"Om vattnet tar slut nu så kommer jag fan stå och spotta på blomman tills den bli vattnad, jag orkar inte hämta en enda kanna till!"
"Nu på morgonen ska Josef köra sopmaskin."
"Ey!!"
"Fy faan!"
"Det var säkert något snuskigt."
"Men ni är för små för det."
"Jag har pratat med chefen och du får stå på stege, men bara om du lovar att inte gå högre än tredje steget."
"Vart får du allt ifrån? Du måste läsa mycket böcker."
"Ni försöker bara få mig att bli likadan som er."
"Hon cyklar ju fan i 100 km/h!"
"Nej, min bil är pimpigare!"
"Joda!"
"Nu kommer Gö-ran!"
"Gör han?"
"Ja, det gör han."
Jag kommer sakna;
- Emma och hennes sjuka humor.
- Jenny som alltid är positiv och ser precis vad man känner och peppar en när man tvekar.
- Att klämma ihop sig hur många som helst på flaket och sitta där som packade sillar.
- Handfatet vars sensor känner av reflexen på min tröja på en meters håll så att kranen sätts på varje gång jag går förbi in eller ut. Jag är den enda som är kort nog att lyckas med det och Jenny skrattar varje gång.
- Att Crister alltid trackar mig för att smita från att tvätta händerna eftersom jag undviker det ovan nämnda handfatet. Kranen får ju krupp av reflexen och hackar som aldrig förr.
- Fikarasterna då jag alltid försöker mig på sudoku och aldrig klarar det själv.
- Att komma hem halv fem och vara helt slut i hela kroppen och liksom mätt på frisk luft.
- Alla de vackra mornarna som jag cyklade till jobbet.
- Viltvattnet, oasen att fly till när det blir lite för tröstlöst.
- Göran och hans skämt som får en att undra vilken planet han är ifrån egentligen.
- Josef och Crister som jämt pucklar på varandra och aldrig verkar få slut på energi.
- All denna eviga ironi.
Du får mig att känna något jag aldrig förut känt.
Det har gått fort, det klart det har. Det brukar ju göra det när man har roligt.
På dessa tre veckor har jag även lyckats med att bli morgonpigg för första gången i mitt liv. Det är alltså så här det känns.
Idag fick jag en present för att det var min sista dag. Jag blev inte det minsta förvånad och trots att jag är väldigt tveksam så uppskattar jag tanken..
Vi fick måla såklart och det kändes som om varken jag eller Emma orkade skratta eller prata. Det kändes konstigt att jobba tyst sådär. Josef kom körandes med sin älskade sopmaskin och vi skänkte en lycklig tanke över att vi slipper den.
Så fick vi en guidad tur i bussen av allra högsta klass på hela tippen. En timme tog det och vissa höll på att somna medan vissa andra roade sig med att rita oskyldiga stackare i ansiktet. Jojo.
Dagen avslutades uppe vid viltvattnet och det var varmt i vattnet och vi såg fiskar igen när vi rodde.
De var lika stora den här gången, som en haj enligt Emma. Men när Emma och LillGöran skulle ro bort och kolla på dem, så var de spårlöst försvunna. Jag börjar misstänka att de endast visar sig för mig, Emma och Jenny.
Och båten är fortfarande inte ren.
"Jorå, så atteeh.. bilen går bra?"
"Om vattnet tar slut nu så kommer jag fan stå och spotta på blomman tills den bli vattnad, jag orkar inte hämta en enda kanna till!"
"Nu på morgonen ska Josef köra sopmaskin."
"Ey!!"
"Fy faan!"
"Det var säkert något snuskigt."
"Men ni är för små för det."
"Jag har pratat med chefen och du får stå på stege, men bara om du lovar att inte gå högre än tredje steget."
"Vart får du allt ifrån? Du måste läsa mycket böcker."
"Ni försöker bara få mig att bli likadan som er."
"Hon cyklar ju fan i 100 km/h!"
"Nej, min bil är pimpigare!"
"Joda!"
"Nu kommer Gö-ran!"
"Gör han?"
"Ja, det gör han."
Jag kommer sakna;
- Emma och hennes sjuka humor.
- Jenny som alltid är positiv och ser precis vad man känner och peppar en när man tvekar.
- Att klämma ihop sig hur många som helst på flaket och sitta där som packade sillar.
- Handfatet vars sensor känner av reflexen på min tröja på en meters håll så att kranen sätts på varje gång jag går förbi in eller ut. Jag är den enda som är kort nog att lyckas med det och Jenny skrattar varje gång.
- Att Crister alltid trackar mig för att smita från att tvätta händerna eftersom jag undviker det ovan nämnda handfatet. Kranen får ju krupp av reflexen och hackar som aldrig förr.
- Fikarasterna då jag alltid försöker mig på sudoku och aldrig klarar det själv.
- Att komma hem halv fem och vara helt slut i hela kroppen och liksom mätt på frisk luft.
- Alla de vackra mornarna som jag cyklade till jobbet.
- Viltvattnet, oasen att fly till när det blir lite för tröstlöst.
- Göran och hans skämt som får en att undra vilken planet han är ifrån egentligen.
- Josef och Crister som jämt pucklar på varandra och aldrig verkar få slut på energi.
- All denna eviga ironi.
Du får mig att känna något jag aldrig förut känt.
Kommentarer
Postat av: Emma
Haha Tove, du är ju allt för underbar! Vilka minnen jag skapat med dig på Ragn-Sells. Och tack vare en mästerfotograf har vi förevigat hela saken! Fan asså! Jag kommer aldrig glömma det här Tove! Saknar dig redan ju!
Trackback