a trip down under

Om några timmar kommer dom hem. Så nu är det slut på friden och att vara ensam hemma.

Idag har dagen gått så obeskrivligt segt! Jag kan bara inte fatta hur tiden kan gå så sakta!
Vi fick vara inomhus och jobba eftersom det regnade. Och som det regnade! Jag blev helt lerig när jag cyklade till jobbet. Men det var bara att bita ihop och tänka på vackra soliga dagar för att undvika att få ett nervöst sammanbrott.
Emma, jag och Josef fick i alla fall städa en minibuss på morgonen. Ganska kul var det allt. Jag satt på Emmas axlar för att nå taket och Josef blev helt hög på att spola med högtryckstvätten eller vad man nu ska kalla den. Han tyckte det var så kul att han spolade hela bussen när det typ var glapp i en fönsterruta, så det bara sprutade in rakt på mig. Jag och Emma skrek som fasen, och då spolade han lite till. Sen efteråt var sätet helt blött och alla vägrade fortfarande att sjunga. Josef sjunger bara i personbilar och jag befinner mig i köket-stadiet. Emma blåvägrar bara. Men det kanske kommer lite skönsång snart..

Jag; "Jag sjunger bara när jag lagar mat."
Emma; "Tur att du inte går hotell restaurang!"


Tack för den du!


På rasten fick jag spö igen på suduko. Fast inte riktigt ändå, han fick ju hjälp av jenny. Någon gång ska den riktiga segraren koras och jag ska vinna om det så blir det sista jag gör!

Efter frukost städade vi torpet och det var så skabbigt att jag inte ens tänker beskriva det här. Emma fick typ krupp och jag stod där och skrubbade fönsterrutorna rena från äckel. Men sen kom hemmafruarna och hjälpte oss på slutet.
Idag hann vi åka upp till viltvattnet en sväng också! Det var länge sen! Men det var ju regnigt på bryggan så man kunde inte sitta.. Men jag och Emma fick beröm för att vi hade oljat den så fint!
Efter lunch åkte vi till Willys och pantade typ 1000 burkar, om inte fler. Vi stod där i en halvtimme i sträck och bara matade in burk efter burk, säck efter säck. Och Niclas skar sig på en glasflaska. Han är nästan ännu smidigare än mig när det gäller sånt där.
På vägen hem hade vi guidad tur i minibussen med microfon och intervju och allt.

Förresten har Göran fått en ny bil! Buhu!! I den gamla kunde man ju sitta fem stycken, i den här nya dåliga kan man bara sitta två! Så får resten sitta på flaket och luffa! Vi som brukade klämma in oss hur många som helst i den gamla bye-bilen.. Jag saknar det!


Det var den dagen det.





Jag; "Emma gissa vad klockan är?"
Emma; "Hmm.. kvart i elva!"
Klockan var halv elva.
Jag; "Neeeeeej!!"
Emma; (Med världens suraste röst) "Nehej!! Då var den väl tio då!!"


Hahahahahaha!