regn, asgarv, helvetesjobb, glas, musik
FÖRLÅT för att jag inte har skrivit på så länge, men se det positivt, nu har jag ju samlat på mig en massa att skriva..
Igår så fick jag och Emma vattna, trots att det var tisdag och inte vattningsdag. Men blommorna såg så torra ut så det var bara att fylla vattenkannorna. Sedan fick vi åka upp till det lilla torpet och sopa bort färgen från väggarna. Ja, SOPA ett hus. Hur fasen det går ihop fattar jag fortfarande inte. Men det var bara att sopa. Och varje gång det blåste så fick man allt färgdamm i ögonen. Trevligt, jojo.
Sen blev vi skjutsade till Sätra för att slänga skräp bakom glasbruket. Jag och Emma började kolla i glastunnan med misslyckat glas som skulle slängas och vi hittade en del riktigt fina grejer. Och självklart råkade jag skära mig på en glasbit. Jag är så smidig när det gäller sånt där.
På eftermiddagen började det regna så vi fick sortera alla kläder i klädförrådet. Gud vad vi skrattade. Emma blev helt hög av att städa bland kläderna, hon ville knappt ta rast. Göran fick till slut praktiskt taget släpa ut henne till slut. Det kan ha och göra med att klädförrådet låg inne i killarnas omklädningsrum..
Idag hade vi en riktig helvetsförmiddag om man nu får säga det rakt ut. Det började med att vi fick vattna.. igen! Jag börjar fan hålla med Emma där, dessa förbannade pelagoner! De dricker hur mycket som helst! Vi kom på en liten lek för att göra det hela en aning mindre tråkigt, nämligen att ha kranen ständigt rinnande, så att den som vattnade var tvungen att nästan springa för att hinna vattna innan den andra vattenkannan blev full. Mot slutet fick Emma sig en riktig springtur och jag skrattade ihjäl mig typ.
Men sedan slutade jag skratta, för vi tvingades nämligen gå upp till det förbannade torpet och sopa ännu mer på väggarna! Som om de inte hade räckt med de varv vi sopade igår! Det är verkligen ett evighetsjobb, det blir aldrig klart! Vi sopade och sopade och när vi trodde att vi var klara så kom Göran och sa att det inte räckte. Det var bara att fortsätta på det fjärde varvet. Fatta! 4 varv! Jag fattar inte att vi inte bröt ihop totalt.
Men det gjorde vi nog egentligen, i alla fall halvt. Jag började skratta åt eländet eftersom det är det jag brukar göra när jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Emma; "Men asså, jag orkar inte mer!"
Jag; "Inte jag heller..! Hahahaha."
Emma; "Jag kan fan inte ens skratta åt det här längre, här står vi och sopar ett jävla hus!"
Jag; "Hahahaha, och fatta Emma, vi kommer aldrig att bli klara."
Emma; "Nej, ne-ej asså! Vi komer få göra det här resten av tiden, jo det kommer ju att bli kul."
Jag; "Men jag får panik, jag orkar inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!"
Emma; "Och Göran bara åker runt i sin bil, jag lovar att han är uppe vid viltvattnet."
Jag; "I mina drömmar är det han som står här och sopar väggarna och vi som kommer och säger att det inte duger, att det minsann bara är att fortsätta ett par varv till."
Till slut gav Göran oss nåd och skjutsade oss till Sätra där vi fick rensa ogräs. Det gör jag tusen gånger hellre, då får man i alla fall sitta ner.
Där fick Emma värdens skrattanfall åt en grej jag sa. Jag fattar fortfarande inte det roliga, men det gjorde tydligen hon.
Men när jag drog in Nichlas i samtalet tyckte Emma att jag gick över gränsen grovt. Det var liksom mer snusk än vad hon kunde ta. Moahaha.
När vi hade ätit lunch körde Göran tillbaka oss till Sätra för att vi skulle fortsätta rensa där. I bilen satt Emma och sa att jag skulle sjunga, vilket jag vägrade för allmänhetens bästa. Jag kommer inte ihåg riktigt vad det ledde till, men roligt var det. Det är det alltid att sitta inklämd med de där puckona i bilen. Fast inte när kebabman eller hans äkta hälft prompt ska lägga sig över de andras ben bara för att slippa sitta på flaket. Det blir rätt trångt och tungt och svårt att andas.
Väl tillbaka på sätra fick vi skrattanfall igen och det gifta paret fattade ingenting. De skakade på huvudet och tyckte att det är såna som vi som ger Bro dåligt rykte. Haha, som om någonting skulle kunna ge den här hålan sämre rykte!
Efter rasten fick vi åka till kallförrådet och bära grejer. Vissa bar och andra (jag) tittade på. Emma fick också lite halvt panik av höjden och blev sittandes där uppe på en gammal toalett. Haha! Egentligen får ju vi småttingar inte vara så högt upp eftersom vi inte har fyllt 18, så vi hade lagen på vår sida när vi vägrade bära upp grejer. När Emma äntligen vågade sig ner åkte vi upp till viltvattnet och kollade hur det såg ut där uppe. Det regnade redan då, och värre skulle det bli. Jag blev lite mobbad för att jag råkade avslöja att jag har skrivit upp en massa citat av vad Emma har sagt. Men vadå, man måste ju få spara sina minnen. Dom ska bara veta hur galen jag är med citat i vanliga fall!
På vägen hem från sjön fick jag sitta på flaket i regnet, snyft. Men vid kallförrådet fick jag i alla fall en hjälm att skydda håret med. Den kanske inte var till så hemskt stor nytta eftersom jag redan var genomblöt och det var typ en minut kvar tills vi var framme, men hjälmen är ju så satans het så jag kände mig riktigt hedrad över att få låna den.
Sen skulle jag ju såklart cykla hem och då började det såklart att regna ännu mer. Så jag blev blöt om mina vanliga kläder också och lerig och grusig och allt vad det var. Trevligt.
Imorgon ska de få jordgubbar och glass på jobbet. Bara för att jag inte är där. Men Emma och Jenny har lovat att äta lite för mig med.
Jag kommer väl få jordgubbar i skåne om jag har tur. Vi åker 22.30 ikväll från centralen.
Jag längtade förut, men nu vet jag inte.
Nu kommer jag inte skriva förrän på måndag. Då får jag förresten vara ensam hemma i ett par dagar. Yeah.
Jag har fått en überbra cd-skiva idag också! Wiiiie!
Kommentarer
Trackback