näst sista, utsikt, snusk!
Näst sista dagen var det idag och det var nästan den bästa dagen hittills. Trots att jag har min allra sista dag imorgon. Egentligen vill jag inte tänka på det men det gör jag ändå.
Självplågare av den allra värsta sort? Just precis.
Vi fick fortsätta måla och det börjar se riktigt bra ut. Fast när jag skulle fylla på färg från den fulla burken till den tomma så hälldes det ut en rejäl klick på marken. Grattis! Emma fick typ panik och blev så där hyperstressad att jag inte kunde göra annat än att skratta.
Nu målar nästan alla av oss sommarjobbare, och ändå är det i princip bara jag som lyckas med att få färgfläckar i ansiktet. Jag förstår ingenting. Och som om det inte räckte med det så skulle Crister och Josef självklart rita lite med bläck på mig, som efter det framstod som värsta klotterplanket.
Men vi klarade sudokut igen! Snacka om master!
Sedan blev det en liten tur upp till viltvattnet tack vare en kombination av mina fantastiska övertalningsegenskaper och Görans röklust.
Den här gången var vi 8 stycken i bilen. Det måste vara rekord för den nya bilen, men inget slår ju kingcaben.
Väl på bryggan så skulle alla hoppa samtidigt på ena kanten för att bryggan skulle räta upp sig, och jag passade traditionsenligt på att tjata på Göran att vi ska få skrubba båten.
LillGöran tog med mig och Emma upp på silon idag eftersom jag var för snurrig för att göra det igår. Det ser inte så högt ut på marken, men satan vad läskigt det var när man väl var uppe! Man såg ända bort till mälaren och kungsängen och självklart skulle LillGöran rycka till med den skrangliga hissen just när vi var ända högst upp och jag höll på att tappa kameran. Men det gjorde jag inte och vi stod däruppe och vinkade till Jenny som var lite för feg, eller klok, för att följa med.
Så skulle det testas om det verkligen är säkra skor vi får jobba i. LillGöran var försökskaninen och antingen höll han masken väldigt bra, eller så tål stålhättan en hel bil utan att ge vika.
Och dagen var ganska rejält präglad av snusk. Mer än vanligt alltså.
Det visade sig att det döljer sig väldigt mycket bakom stängda grindar och gamla toalettdörrar.
Vi var lite ovana när Crister kom med sina skämt om XL inne på killarnas när vi sorterade kläder, men nu har det gått så långt att man inte ens skulle reagera på en sån kommentar. Det går knappt att säga en enda mening utan att något ska uppfattas fel och drivas vidare tills det är totalt barnförbjudet. Det är ett under att öronen inte skrumpnar ihop och faller av efter allt vi får höra varje dag. Fast jag hävdar fortfarande att Josef och Crister bara värmer upp på jobbet för att sen fortsätta efter klockan fyra. Och Emma är inte nådig hon heller, men hon är som hon är och tur är väl det!
När jag skulle åka hem idag så uppstod det en liten hemlighet mellan i princip alla utom mig. Jag fattade ingenting och det var nog inte meningen heller.
Den som lever får se och till imorgon lever jag nog.
Tove vs Emma, destination Bro.
Segrare: Behöver ni ens undra?
Ja, jag säger då det, mina vältrimmade lårmuskler och pappas gamla mountainbike slår hennes moppe hur lätt som helst!
"Du har fått lite färg idag i alla fall."
Humor på allra högsta nivå.
Det är inte utan att man kommer sakna det.
Det är något men jag kan inte sätta fingret på det.
Och jag tänker inte torka tårarna.
För du vet inte alls hur det känns.
Självplågare av den allra värsta sort? Just precis.
Vi fick fortsätta måla och det börjar se riktigt bra ut. Fast när jag skulle fylla på färg från den fulla burken till den tomma så hälldes det ut en rejäl klick på marken. Grattis! Emma fick typ panik och blev så där hyperstressad att jag inte kunde göra annat än att skratta.
Nu målar nästan alla av oss sommarjobbare, och ändå är det i princip bara jag som lyckas med att få färgfläckar i ansiktet. Jag förstår ingenting. Och som om det inte räckte med det så skulle Crister och Josef självklart rita lite med bläck på mig, som efter det framstod som värsta klotterplanket.
Men vi klarade sudokut igen! Snacka om master!
Sedan blev det en liten tur upp till viltvattnet tack vare en kombination av mina fantastiska övertalningsegenskaper och Görans röklust.
Den här gången var vi 8 stycken i bilen. Det måste vara rekord för den nya bilen, men inget slår ju kingcaben.
Väl på bryggan så skulle alla hoppa samtidigt på ena kanten för att bryggan skulle räta upp sig, och jag passade traditionsenligt på att tjata på Göran att vi ska få skrubba båten.
LillGöran tog med mig och Emma upp på silon idag eftersom jag var för snurrig för att göra det igår. Det ser inte så högt ut på marken, men satan vad läskigt det var när man väl var uppe! Man såg ända bort till mälaren och kungsängen och självklart skulle LillGöran rycka till med den skrangliga hissen just när vi var ända högst upp och jag höll på att tappa kameran. Men det gjorde jag inte och vi stod däruppe och vinkade till Jenny som var lite för feg, eller klok, för att följa med.
Så skulle det testas om det verkligen är säkra skor vi får jobba i. LillGöran var försökskaninen och antingen höll han masken väldigt bra, eller så tål stålhättan en hel bil utan att ge vika.
Och dagen var ganska rejält präglad av snusk. Mer än vanligt alltså.
Det visade sig att det döljer sig väldigt mycket bakom stängda grindar och gamla toalettdörrar.
Vi var lite ovana när Crister kom med sina skämt om XL inne på killarnas när vi sorterade kläder, men nu har det gått så långt att man inte ens skulle reagera på en sån kommentar. Det går knappt att säga en enda mening utan att något ska uppfattas fel och drivas vidare tills det är totalt barnförbjudet. Det är ett under att öronen inte skrumpnar ihop och faller av efter allt vi får höra varje dag. Fast jag hävdar fortfarande att Josef och Crister bara värmer upp på jobbet för att sen fortsätta efter klockan fyra. Och Emma är inte nådig hon heller, men hon är som hon är och tur är väl det!
När jag skulle åka hem idag så uppstod det en liten hemlighet mellan i princip alla utom mig. Jag fattade ingenting och det var nog inte meningen heller.
Den som lever får se och till imorgon lever jag nog.
Tove vs Emma, destination Bro.
Segrare: Behöver ni ens undra?
Ja, jag säger då det, mina vältrimmade lårmuskler och pappas gamla mountainbike slår hennes moppe hur lätt som helst!
"Du har fått lite färg idag i alla fall."
Humor på allra högsta nivå.
Det är inte utan att man kommer sakna det.
Det är något men jag kan inte sätta fingret på det.
Och jag tänker inte torka tårarna.
För du vet inte alls hur det känns.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Tjenare!
Mkt bra skrivet.. =P Ska läsa igenom alla inlägg senare, hinner inte nu.. Kraaaam
Trackback