tennis, olycka, läsa mellan raderna
Inatt drömde jag nästan den värsta mardrömmen någonsin tror jag. Den var så äckligt verklig.
I korta drag handlade det om att lillisen (Harald) skulle ta livet av sig och jag hade bara 4 dagar på mig att stoppa honom. Han var så himla deppig och uppgiven att jag fick panik. Han som jämt är glad. Jag var riktigt lättad över att vakna.
De vi skulle besöka på vår underbara familjeutflykt var inte hemma när vi hade planerat att hälsa på, så vi fick dessvärre skjuta upp alla planer tills vidare. Men misströsta icke, vi fortsatte i samma positiva nu-ska-vi-minsann-umgås-anda som vi hade igår och packade alla fyra in oss i bilen och åkte och spelade tennis. När vi kom fram till kungsängen så visade det sig att mamma hade glömt nyckeln, så det var bara att fara hem igen. Vi blev inte så himla förvånade om jag ska vara ärlig. Men till slut var vi i alla fall inne på banan och kunde börja spela (i mamma, pappa och Haralds fall) och inta domarstolen och vråla "out!" och "second serve!" (i mitt fall).
Pappa blev nästan lite aggressiv ett tag när han hade världens medvind som svepte ut bollen bara han snuddade den. Då skrattade jag såklart åt hans svordomar. Någon måste ju göra det också.
Sedan hände det inte så mycket mer den här dagen. Den här tisdagen den 18 juli 2006.
Det var en bilolycka uppe vid motorvägen och det känns konstigt att tänka på att liv släcks för alltid, även fast man vet att det händer så mycket olyckor i trafiken, och även fast jag inte känner honom mer än namnet och utseendet så är det sorgligt. Det blir så mycket mer på riktigt när man vet vem det är.
Imorgon ska jag ut på landet och träffa broungarna. Det var satans länge sen man såg dom.
Och tydligen kan Crister läsa mellan raderna precis vad jag tycker om det ena och det andra. Därför gör jag kanske bäst i att inte skriva så mycket mer.
Jag sitter i köket och lyssnar på bomfalleralla (Ja jag vet att jag sa att det inte var min stil, men det verkar faktiskt som att alla låtar på den där skivan verkligen är min stil ändå) när pappa kommer in och skakar på huvudet åt mitt håll.
Pappa: "Vad är det för jobbig musik du har lagt dig till med, Tove?"
Jag: "Vadå jobbig?"
Pappa: "Förut hade du så bra musiksmak, nu är det bara oljud."
Jag: "Men det här är väl bra.. Min smak har väl inte ändrats, det har ju alltid varit winnerbäck och honom lyssnar jag ju fortfarande på nästan hela tiden.."
Pappa: "Ja men förut lyssnade du på bra winnerbäck, nu är det bara 'dina frukostflingor får mig att torka'."
Hahahahaha, joda!
"För det är väl fan inte sånt man tänker på och drömmer om."
Jo, för jag kan inte sluta.
Kan du lägga av med att spöka i mitt huvud, tack.
Kommentarer
Postat av: EEV
WOA!
WINNERBÄCK WINNERBÄCK WINNERBÄCK!
Nedräkningen har börjat..!
Postat av: öpir
det är lungt du kan skriva huuur mycket som helst, berättar inte vad du tycker om tänker för någon iaf! ;)
Postat av: öpir igen..
"tycker och tänker" ska det stå såklart..
Trackback