a trip down under

Efter att ha msn:at till klockan fyra imorse och somnat runt halv fem är min dygnsrytm åter ur balans. Fortsätter det så här kommer skolstarten att bli riktigt plågsam. Att gå upp klockan sju känns för tillfället mest som ett skämt.

Jag sov dock inte bort hela dagen, utan pallrade mig upp vid elva och började med att packa och rensa och städa. Det känns som ett evighetsjobb eftersom jag stökar till allt jag har städat när jag försöker mig på att packa. Men det måste ju göras någon gång och nu är mitt duntäcke nerpackat tillsammans med en hel del böcker och kläder i den största väskan vi kunde hitta.
Antingen är det jag som är extremtrött på sol eller så var det verkligen outhärdligt varmt idag. Trots det tvingade jag mig ut och bättrade på brännan lite tills jag fick solsting och huvudvärk.

Och så, efter två månaders uppehåll, var det äntligen dags för friidrott igen. Jag har saknat det samtidigt som det har varit skönt att träna ensam. De nya gummibanorna var jättefina och snabba att springa på jämfört med det jobbiga röda gruset vi hade innan. Jag fick med mig Eve på diagonalintervaller på gräset. Vi sprang barfota och det var extremt jobbigt för mig som är så otränad. Pers kom från längdhoppet och hånflinade mot oss och sa: "Nu ångrar ni er allt va, att ni inte hoppade med mig?", men jag höll envist kvar vid att hoppa längd är det sista jag gör.
Och Eve är ju inte den som bangar på lite utmattning direkt. Oh nej. När jag gick och flåsade och klagade över att jag var så dålig och att det var så varmt och jobbigt, så gick hon bredvid med spänstiga steg och sa käckt: "Men det är kul!" Och det har hon i och för sig helt rätt i.
Efter 18 hemska intervaller snurrade allt så där underbart men det ruset jag gled in i varade inte länge. Nej då, Eve hade ju lärt sig en magövning från kanoten, eller från en danska som går där. Därav namnet "dansk mage" som denna övning kallades. Och vilken jävla träning sen! Jag var den enda som var modig (dum) nog att haka på och det skulle jag bittert ångra.
Man körde alla möjliga situps och liknande i 50 sek och sen vila 10 sek. Det var så vidrigt jobbigt att jag var tvungen att behärska mig för att inte skrika rakt ut när magen praktiskt taget brann upp. Så höll vi på i tolv minuter och efter det lovade Eve att vi skulle få världens sexpack. Tro fan det, så jobbigt som det var! Jag måste köra dansk mage varje dag i danmark för att vara fit for fight till beach 2007.

Sen kom pappa och glassade med sin carerra i helkarbon och vi cyklade hem tillsammans. 
Så det blev två mils cykling, 18 intervaller, löpskolning och den vanliga rörligheten och dansk mage på det. Jag känner mig rätt nöjd. Idag kanske jag kan somna i normal tid.  

Det är 8 dagar till winnerbäck med Eev! Vi kommer ha så satans kul!
Och så är det ju 20 dagar tills jag åker och allt det där.
Joda.