Lukas 3 år
Idag hade jag en grymt efterlängtad sovmorgon (ja, jag vet, det har gått en dag sen helg bara bla bla) och såklart var Lukas tvungen att fylla år. Så jag fick vackert gå upp klockan tio i sju och fira honom med presenter och väckning och hela köret. Varför säger jag vackert förresten, det var det då rakt inte. Jag kan just tänka mig hur jag såg ut, alldeles yrvaken och viftandes lite halvhjärtat med en dansk flagga och mumlandes med i födelsedagssången jag knappt kan mer än ett par ord på. Men Lukas är ju en söting och hans glada ansikte lös upp det gråtrista vädret därute. (Är det Danska vädret verkligen såhär jämt?)
Han strålade så mycket att man själv inte kunde låta bli att le och han kastade sig om halsen på Stine och slet upp sina presenter och frågade om och om igen om han verkligen hade födelsedag idag.
Eftersom det regnade fick jag skjuts till skolan. Det var så skönt att slippa pusta 8 km till skolan så jag trodde jag hade hamnat halvvägs till himmelen.
Väl i skolan möttes jag av en ganska märklig syn. Som jag skrev tidigare är det mycket vanligt att man cyklar till skolan här, och att det spöregnar verkar inte göra någon större skillnad. Halva min klass var helt dyngsura och gick runt och vred ur sina tröjor och hängde upp droppande väskor på jackhängaren. De gick barfota runt i korridorerna eftersom skorna var blöta rakt igenom. Så gick de runt hela dagen och det verkade inte vara något speciellt med det. Snacka om att det hade gnällts från höger och vänster därhemma om man fick gå runt hela dagen med kläder så blöta att de går att vrida ur! Men inte här inte, de suckade lite men verkade ganska vana. Ja herregud säger jag bara. De kan ju glömma att jag tänker cykla om det regnar lika mycket imorgon! Man behöver ju inte överdriva, bussen är faktiskt uppfunnen!
Slutade tidigt som tur var och fick skjuts även hem. När jag kom hem var det tänkt att jag skulle göra alla miljoner läxor men jag var så jäkla trött att jag somnade över biologiboken och vaknade två timmar senare av att min msn ropade. När jag precis kastat böckerna i marken och svurit över att jag fan aldrig klarar av den där jäkla matten knackade det på dörren och utanför stod partyprissen och genast blev hela världen lite ljusare. Han tog sig an det hopplösa fallet (jag) och förklarade sammansatta funtkioner med en ängels tålamod och suckade inte en enda gång över mina "vaa?" och "nej jag fattar fan inte!" utan tog bara allt igen och skrattade åt min svenska som han alltid gör. Den är tydligen gäll och pipig. Medans jag kontrar med att han pratar grötigt och så långt ner i halsen att alla ord förvandlas till en enda sörja.
Det är det där jag har saknat så mycket och som delvis var anledningen att jag åkte hit. Den danska familjehumorn som Stine och Monica ständigt suckar över. Jag diggar den skarpt.
Så åt vi jättegod mat som vanligt och så tårta på det. Födelsedagssången sjöngs en gång till och jag filmade den här gången och tänkte i mitt stilla sinne att jag skulle visa den här filmen för pappa, som ända sen han hörde sången har mobbat den och undrat hur man kan komma på en sån text. ("Choklad med kakor som är så himla äckligt också!") Lukas åkte runt på sin nya coola cykel och lös folk i ögonen med lamporna.
Sen hände det inte så mycket mer den här dagen, den 22 augusti 2006.
Imorgon har jag en fullständigt vidrig lång dag som det bara gäller att överleva.
Och det är 29 dagar tills jag åker hem.
Over and Out.
Han strålade så mycket att man själv inte kunde låta bli att le och han kastade sig om halsen på Stine och slet upp sina presenter och frågade om och om igen om han verkligen hade födelsedag idag.
Eftersom det regnade fick jag skjuts till skolan. Det var så skönt att slippa pusta 8 km till skolan så jag trodde jag hade hamnat halvvägs till himmelen.
Väl i skolan möttes jag av en ganska märklig syn. Som jag skrev tidigare är det mycket vanligt att man cyklar till skolan här, och att det spöregnar verkar inte göra någon större skillnad. Halva min klass var helt dyngsura och gick runt och vred ur sina tröjor och hängde upp droppande väskor på jackhängaren. De gick barfota runt i korridorerna eftersom skorna var blöta rakt igenom. Så gick de runt hela dagen och det verkade inte vara något speciellt med det. Snacka om att det hade gnällts från höger och vänster därhemma om man fick gå runt hela dagen med kläder så blöta att de går att vrida ur! Men inte här inte, de suckade lite men verkade ganska vana. Ja herregud säger jag bara. De kan ju glömma att jag tänker cykla om det regnar lika mycket imorgon! Man behöver ju inte överdriva, bussen är faktiskt uppfunnen!
Slutade tidigt som tur var och fick skjuts även hem. När jag kom hem var det tänkt att jag skulle göra alla miljoner läxor men jag var så jäkla trött att jag somnade över biologiboken och vaknade två timmar senare av att min msn ropade. När jag precis kastat böckerna i marken och svurit över att jag fan aldrig klarar av den där jäkla matten knackade det på dörren och utanför stod partyprissen och genast blev hela världen lite ljusare. Han tog sig an det hopplösa fallet (jag) och förklarade sammansatta funtkioner med en ängels tålamod och suckade inte en enda gång över mina "vaa?" och "nej jag fattar fan inte!" utan tog bara allt igen och skrattade åt min svenska som han alltid gör. Den är tydligen gäll och pipig. Medans jag kontrar med att han pratar grötigt och så långt ner i halsen att alla ord förvandlas till en enda sörja.
Det är det där jag har saknat så mycket och som delvis var anledningen att jag åkte hit. Den danska familjehumorn som Stine och Monica ständigt suckar över. Jag diggar den skarpt.
Så åt vi jättegod mat som vanligt och så tårta på det. Födelsedagssången sjöngs en gång till och jag filmade den här gången och tänkte i mitt stilla sinne att jag skulle visa den här filmen för pappa, som ända sen han hörde sången har mobbat den och undrat hur man kan komma på en sån text. ("Choklad med kakor som är så himla äckligt också!") Lukas åkte runt på sin nya coola cykel och lös folk i ögonen med lamporna.
Sen hände det inte så mycket mer den här dagen, den 22 augusti 2006.
Imorgon har jag en fullständigt vidrig lång dag som det bara gäller att överleva.
Och det är 29 dagar tills jag åker hem.
Over and Out.
Kommentarer
Postat av: Emma
Du den där tårtan ser inte dum ut hörrö!!!! Vad bestog den av??
Mums fillibabba!!!
Trackback