a trip down under

Den här veckan har jag sovit mindre än 30 timmar räknade jag ut. Det är fan inte konstigt att jag inte hänger med i skolan. Jag får skylla mig själv och det får Josef också göra. Skylla på mig alltså. Det förresten är fritt fram för alla att skylla på mig, nu när vi ändå håller på så varför inte?! Det kan vara skönt att skylla på någon och jag tar inte illa upp, kom igen bara, det spelar ingen roll vad det är.

Ibland känns det som att jag har spolats tillbaka 100 år i tiden, när jag cyklar uppför backarna på väg hem från skolan med en oväxlad cykel eller när läraren skriver suddigt med krita på svarta tavlan, eller när vi äter de medhavda mackorna till lunch. Ibland är det roligt, men ofta är det bara jobbigt. Speciellt den där jävla cykelturen hem från skolan. Då är jag som allra mest negativ och tänker de värsta tankarna.

Men idag var jag glad i skolan, vi hade idrott med fresbee och läraren tyckte att jag var såå bra och sa till dom andra att försöka kasta mer likt mig. När Julie skulle greppa ett av mina kast gick hennes nagel av och sen klagade hon över det hela dagen. Sen var det luftfoto av hela skolan och eftersom vi var blöta av att ha gjort situps i gräset la vi oss längst fram och treorna blev upprörda och klagade över att vi förstörde traditionen som säger att treorna minsann ska stå längst fram. Hihi.

När dagen var slut åkte jag hem och sov ett par timmar. Det behövdes. Nu är det helg och jag ska sova sova sova och sova. Det är sorgligt, men stämmer bra in på mig i så fall.

Godnatt.


Julie: Men hur långt hoppar du i längd då?
Jag: Inte långt alls, bara typ 4 meter.
Julie: Bara 4!? Jag skulle inte ens få min röv en halv meter!

Hahaha!