a trip down under

Om 5 dagar flyger jag. Jag vet att jag kommer hem varje månad och att köpenhamn inte är så långt bort, men det känns ändå skumt i hela mig. Det klart att det ska bli kul, på sätt och vis längtar jag. Men det blir så mycket nytt, okänt och annorlunda. Jag önskar att tiden kunde snabbspolas en månad fram så att jag redan känner alla och hittar överallt och har vant mig vid allt det nya. Det vore så skönt att slippa de första veckorna när ingenting stämmer och jag är främmande och osäker överallt.

Just nu är jag hemma hos Terra igen. Jag är verkligen hemma här. Ibland känner jag mig mer hemma och trygg här än hemma hos oss. Här kan ingenting ont hända, man svävar omkring i Terras bubbla av skratt och flum och allting är så roligt och det blir aldrig sådär läskigt allvarligt som det blir hemma hos oss när väggarna sänker sig ner och allt blir svart.

Vanja fick en liten utskällning för att hon inte tog med sig sin dator. Vi skulle kolla på film och både jag och Terra ville ju msn:a samtidigt. Men det blev jag som drog det längsta strået och Terra som muttrandes fick stänga ner msn och öppna filmen på sin dator. Och nej, vi är inte datorberoende. Inte alls.
Det är här sista gången vi har en sån här natt, när man inte sover utan sätter på en film och Terra somnar och Vanja kollar klart på filmen medan jag skriver blogg och chattar. Sen lägger sig Vanja bredvid mig och så skrattar vi åt allt och ingenting och föreställer oss de mest sjuka sakerna som alltid är vansinnigt kul just nu, men som vi inte förstår imorgon. Det är något med luftmadrassen på golvet i Terras rum på natten. Allt blir så roligt och flummigt fast ingen förstår vart det kommer ifrån.
Det finns ingen anledning till att tänka på att jag åker snart, att det här är sista gången på länge vi träffas så här. Det blir bäst om det bara är alldeles precis som vanligt.
Och det blir det ju när Vanja och jag mobbar Terra för hennes sovtröja och Terra till slut börjar skratta så mycket att hon måste pressa en kudde mot ansiktet för att inte väcka hela Håbo-Tibble.
Då är det som vanligt, när det vanliga är som allra bäst.