a trip down under

Idag har jag jobbat igen och det var ännu roligare idag. Vi fick ösa vatten ur blommor för att vi hade vattnat för mycket och Johan sprang fram och tillbaka till handfatet med en mugg i taget och allt var så osmidigt att man inte kunde göra annat än att skratta. Och sen åkte vi runt i bilen och Kim satt på flaket och klagade medan jag satt som en prinsessa i framsätet. Fast jag tvingades ju lyssna på Johans radioprogram om hälsobiffar och killrelationer som han satt som klistrad vid eftersom det var såå intressant. Astrist tyckte jag att det var och Kim kan fortfarande inte uttala mitt namn. Mörka och Ljusa Johan pratar tydligen känslor hela tiden. Och jag kommer förstå det där när jag blir lite äldre. Säger dom i alla fall.

Så har jag packat fast typ ingenting fick plats och jag fick panik och nu har jag tydligen råkat slänga mejlet med bokningsbekräftelsen till flyget på måndag. Jag orkar inte bry mig. Egentligen vill jag bara vara hemma och leva skitfett hela tiden. Fast det säger jag aldrig högt. Det passar sig liksom inte.

---

Kim: Men vad ska jag göra nu då, när det är sista dagen och så?
Johan: Bara gå, och kom inte tillbaka.


Hahahaha!